Efter en helg i Tbilisi börjar jag fantisera om att flytta hit. Bli poet. Börja röka igen och dricka rödvin i lerkrus. Georgiens huvudstad är så cool att du nästan blir förbannad. En skopa Katmandu, en skopa New Orleans, drizzlat med Lissabon. Schhh! Prata inte så mycket! Blir hajpen för stor är Östeuropas nya älskling snart inte länge lika hipp.
Tetoch foto: Anna Flemmert
En tant grabbar tag i min arm.
– Ta av dig kläderna! Du måste vara naken här!
Hon pekar upprört på min bikini. På Tbilisis äldsta svavelbad ska du vara näck. Motvilligt skyndar jag tillbaka in i omklädningsrummet och drar av mig mina sista paltor. Ett djupt andetag – så går jag ut igen.
Den kakelklädda kammaren bågnar av ånga. Hett mineralrikt vatten flödar fritt ur duscharna. Omkring mig står lika nakna damer iklädda endast plastskor. Här pågår djupgående tvagningar i en avskärmad värld, vigd åt välbefinnande.Tanten pekar på en bänk i sten.
– Lägg dig!
Jag sjunker ner utan trosor i framstupa sidoläge och väntar på … ja, jag vet inte. Jag bara väntar. Där och då börjar en upplevelse jag så här i efterhand är beredd att kalla helt magisk.
Vi får ögonkontakt och så ler hon.
Sedan rullar hon på mig. Min hand landar på hennes bröst, men hon skulle inte kunna bry sig mindre och inte jag heller. Det är bara hud som vilken som helst.
Hon öser på vatten, höjer skrubbhandsken och sätter i gång med min arm. Drar samma hårda rörelse upp och ner medan korvar av död hud faller till golvet.
Jag halkar hit och dit och låter mig totalt hänföras. Blir skrubbad från topp till tå. Skinnet bränner. När kroppen är len som en barnrumpa är det dags för intvålning och sköljning. Jag bara står där rakt upp och ned.
DET VAR HÄR, kring de svaveldoftande varma källorna, som Georgiens huvudstad en gång tog form. Tbilisi kommer nämligen från ordet Tbili, som betyder varm.
Två kilo lättare går jag ut och möter solstrålarna i gamla stan. Husen tycks nästan sväva fritt mot de nakna klippväggarna över floden Kura. Mitt i en ravin störtar vindlande kullerstensgränder mellan spetsiga kyrkspiror och röda minareter. Det krävs ett nyp i armen för att försäkra sig om att det inte är en hopfällbar teaterkuliss som möter en.
Bortsett från trafiken är det svårt att inte falla huvudstupa för det lilla landet mellan Ryssland och Turkiet. På en yta mindre än Götaland finns Svarta havets stränder och Kaukasus dimhöljda bergtoppar. Skidbackar och vingårdar. Kardemummadoftande kaffe och honungsdoppade fikon. Östeuropas ballaste nattklubbar och världens kanske vänligaste människor. Herregud Georgien, var har du varit hela mitt liv?
Jag köper en churchkhela – en valnötsstång som doppats i druvjuice – och slänger trånande blickar in i litterära kaféer,
