”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.” Ett typiskt svenskt, flåshurtigt uttryck. Men bor man i ett land med kraftigt varierande årstider och där man jublar när meteorologen på teve säger ”uppehållsväder”, så förstår man varför uttrycket kom till. I det här numret av WH har vi tagit intryck av detta och skriver om hur du genom att välja rätt kläder kan trotsa kyla, halka och isiga vindar ute i löpspåret. (Se sidan 28.)
Men varför då? tänker du kanske nu. Varför inte bara dra till gymmets löpband eller gå på någon gruppträningsklass, där det faktiskt är varmt? Och ljust.
Jo, så kan man tänka, och det gjorde jag också tidigare. Ville inte frysa och bli kall, än mindre halka och få en massa blåmärken. Såg vintern som en lång transportsträcka till våren och sommaren. Jag var en riktig stammis på gymmet och hade inte ens hört talas om ordet utegym. Men så blev jag ombedd av en redaktör på Svenska Dagbladet att skriva ett reportage om hur man ska klä sig för att hålla sig varm och torr när man vintersportar. Jag provade lager på lagertekniken med sköna merinoullplagg, sonderade marknaden. Och jag, som aldrig hade ägt en långkalsong i mitt liv, blev helt frälst. Hasade runt hemma i underställ. Smög till och med på mig ett ull-lager under de vanliga kläderna när jag skulle gå till jobbet, för att det var så skönt att slippa frysa på vägen från tunnelbanan till kontoret.
För att inte tala om vilken ahaupplevelse jag fick när jag sedan skulle göra ett vinterlöpskotest för ett annat mediehus, så klart även då iklädd de ulliga plaggen. Jag hade ett femtontal skomodeller som skulle testas under någon månad. Förutom att det var skönt att dubbarna greppade tag om marken, så var jag varm för första gången när jag var ute och tränade på vintern. Och när solen tittade fram och reflekterades i den vita snön, då för
