Gåvan - en pojkdröm!

8 min läsning

av Håkan Johansson

En luggsliten gammal chopper. Vad är det för speciellt med det då? Jo, här handlar det om svensk chopperhistoria från när det började hos en av landets första hojklubbar. Dessutom finns det idag få hojar kvar som har en sådan lång och gedigen historia som den här. Den har dessutom bara haft två ägare sedan den blev chopper i slutet på 60-talet. Erik har all anledning att vara nöjd.

Vad skulle du göra om en bekant som äger en historisk chopper, tillika hojen du drömt om sedan barnsben, ringer upp dig och säger att du får hojen? Erik Klingberg från Umeå fick exakt det samtalet och gjorde så klart det rätta.

Vi måste börja den här fantastiska historien från början, då Erik var liten grabb. Det var en solig dag i den lilla byn Övered, som ligger i skogen norr om Kramfors i Västernorrland. Erik var nio år och var som vanligt ute och lekte med kompisarna. De riktigt tuffa killarna hade högt styre på sina cyklar, gärna med fransar i änden på handtagen och bitar av mjölkkartonger som klapprade mot ekrarna för att i alla fall om man hade lite fantasi låta som motorer. De cyklade omkring i byn i jakt på äventyr och kanske ett och annat hyss.

Men mitt i leken hördes ett ljud. Långt borta hördes ett annat typ av klapprande, som kom allt närmare. Det var inte någon cykel med pluttersmällare i ekrarna, det hörde grabbarnadirekt. Det var något de aldrig hört förut. Här nalkades något mycket större och betydligt mer spännande. Grabbarna trampade bakåt och lade på en stoppsladd i gruset och blev stående. För nu såg de vad som kom in i byn.

In längs stora vägen kom en motorcykel som såg ut som något de aldrig någonsin sett förut. Den hade lång framgaffel, högt styre som samtidigt gick lite bakåt. Killen som körde satt lugnt tillbakalutad och såg så där cool ut som bara filmstjärnorna gjorde på den svartvita tv:n hemma, eller möjligen på filmisarna man brukade byta med varandra.

Hojen passerade grabbarna där dom stod med armarna hängande över cykelstyrena. Det lugna dunkande ljudet försvann längs vägen och allt blev tyst igen.

Men de unga grabbarna stod kvar som förstenade i flera minuter. Tills Erik bröt tystnaden med ett par korta ord.

–Men jäklar va coolt!

Den dagen 1968 satte sådana spår i den lille Erik, att det skulle komma att prägla hela hans liv. Han hade alltid gillat mekaniska saker, men i hans värld var det mest traktorer, pappas bil och möjligen kompisens Mekanosats som kittlat hans intresse. Men nu förflyttades fokus, ordentligt.

Den där ho


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar