av Billy Söderin
Det borde vara en raggarbil, detta. Eller en maniskt putsad klassiker. Det är ju ändå en –58 Chevrolet Sport Coupe, inte sant? Men icke. Tomas Eriksson är inte som alla andra barn, för i hans ägo har denna rara ärta istället förvandlats till överladdad dragracer för långfärdsresor.
Fast faktum är att den en gång varit just raggarbil. Till och med en rätt välkänd, eller möjligen ökänd sådan. Då var piloten en viss Lars Åke Lindh, raggarkung i Västerås.
Man kan så klart ha moderna åsikter om fordonsfördärvande och dumheter med alldeles för många passagerare i bilen. Det är helt okej att tycka så. Fast just i detta fall hade det inte funnits någon –58:a alls kvar, om inte Lindh släntrat in. Eller släntra och släntra. Karln var snarare som besatt när han kom löpandes ut från biosalongen anno 1973. Som så många andra hade han just sett filmen American Graffiti, och blivit minst sagt inspirerad.
Karaktären Steve, spelad av Ron Howard, kör på filmduken runt i en vit –58 Sports Coupe, krönt med röda ränder och Chromed Reverse-fälgar. Bilen figurerar i totalt 22 minuter (jo, det finns de som räknat) och tydligen räckte detta för Lars Åke. Strax därpå, i Strängnäs, hittar han inte bara en, utan två –58 Sport Coupe. Fast i bedrövligt skick. De är båda att betrakta som skrot, men flitens lampa lyser dygnet runt.
Knappt ett år senare har två bilar blivit till en, och nu påbörjas drygt tio år på raggen för en riktigt fin raggarpråm. Den hade dessutom för sin tid rejält med pulver i nosen, för där satt något så otippat som en Pontiac 455, manövrerad via manuell låda.
När Lindh raggat färdigt vandrade –58:an vidare, och landade så småningom i Kungsbacka.
Vi tar nu ett vigt skutt framåt i tiden, samt åtskilliga breddgrader norrut. Runt 1987 har en 15-årig Kirunapojk just drabbats av samma film och samma påföljande passion som en gång Lars Åke. Det är så klart Tomas vi pratar om.
–Jag bara skulle ha en –55:a eller en –58:a, så var det bara.
Fast de står inte direkt som spön i backen, dessa bilar. Allra minst om man nätt och jämnt är byxmyndig. Vare sig fickpengar, studiebidrag eller sommarjobb lär förslå till mycket mer än ett emblem. Men trots detta, redan 1993 har en då 21-årig Tomas lyckats få ihop slantarna.
Och
