text Johnny Åberg foto GM
Inför tredje generationens Camaro var förväntningarna högt ställda. När 1982 års modell visades upp var det praktiskt taget en helt ny, drygt 200 kilo lättare och mindre bil med självbärande kaross, samt lägre motoreffekt. Besvikelsen blev stor hos många Camaro-entusiaster.
80-talstrenderna stavades köregenskaper, bränsleekonomi och avgasrening. Men med en 90-hästars rak fyrcylindrig motor som standard och en 305:a på 165 hästar som ”Top of The Line” blev många entusiaster rätt besvikna och hade åsikter om att den nya modellen inte direkt utstrålade muskelbil. Fast kritiken skulle visa sig bli obefogad. Nya modellen blev en succé och försäljningen av Z28 rakade i höjden. Modellen tillverkades ända till 1992. Camaron fick en flygande start och utsågs 1982, för tredje gången, till Pace Car i Indianapolis 500-loppet. Det byggdes 6 360 Indy Pace Car-replikor som hade unik inredning samt lackering i silver och blått med lika utmärkande stripes plus Indy 500-dekaler på takstolpar och dörrar.
Tredje generation introducerades som Sport Coupe, Berlinetta samt Z28, totalt med fem olika motorer. Basmotorn var en L4-motor med tvåportsförgasare, nästa motor i storlek var en V-sexa, också den med tvåportsförgasare. Det gick att beställa två olika V-åttor, en med fyrportsförgasare och en med dubbla bränsleinsprutade förgasare. Två olika växellådor erbjöds, en fyrväxlad manuell och en trestegsautomat.
Det lyxiga Berlinetta-konceptet fanns sedan tidigare och innebär en mer ombonad Camaro. Invändigt hade Berlinetta en de luxe-tyginredning, extra isolering, mjukare fjädring, mätarpaket och en egen ratt med emblem. Utvändigt hade modellen en speciell lackering och egna 14x7-tums aluminiumfälgar med Berlinetta centrumkåpor.
Camaroklassikern Z28 var fortsatt utrustad med V-åtta som tillval, då i form av Cross Fire Injection-motorn med de karakteristiska dubbla tvärställda förgasarna. Alla Z28 hade glasfiberhuv (SMC = Sheet Molded Compound) och de med LU5-motorn hade också funktionella insugsluckor baktill på huven. Fronten var unik, eftersom den saknade de tre horisontella lufthålen. De hade också tredelad bakspoiler, frontspoiler samt sidokjolar. Alldeles ovanför spoiler- och kjolpaketet fanns en tvåfärgad stripe, lyktpottorna var svartmålade liksom fälten på bakljusen. 1982 års Z28 är lätt att skilja från 1983 och 1984 eftersom den inte har bowtie-emblem på bakre stötfångaren.
Framme vid mars 1983 introducerades 5,0 liters HO-motorn till Z28. Motorn var en del i det ”Mustang-beater-
