Ellinor Taube hade en särskild plats i pappa Everts hjärta. Men det hjälpte inte – hennes liv som kämpande konstnär präglades av återkommande depressioner och ekonomiska problem. Vi har läst den omfattande brevväxlingen mellan far och dotter.
text ELLINOR SKAGEGÅRD
Så lyder de första stroferna i Evert Taubes omåttligt populära visa Brevet från Lillan, inspelad första gången 1937. Ursprungsbrevet i fråga skrevs av den då 6-åriga Ellinor Taube och kom till under en av faderns många och långa resor. Hon skriver om hur hon badar varje dag, att hon ska börja skolan till hösten och om saknaden efter sin pappa. Jag som skriver detta är döpt efter Ellinor Taube och har växt upp inte bara med Everts musik utan också med vetskapen om henne, den tysta lite hemlighetsfulla dottern som tonsattes av sin far. Förutom det mest kända exemplet ovan bjuder hon upp honom i Ellinors vals – ”Får jag lov lilla pappa du lovade mig en dans” – och inspirerade honom till barnboken Fiorella från Caramella.
Många gånger har jag undrat över henne, min namne som var ”Lillan” med svenska folket, och som jag senare fick veta blev konstnär men förde ett undanskymt liv.
Det ska visa sig att visan om den verkliga Ellinor handlar om ett kämpande kvinnligt konstnärskap, om att leva i skuggan av sin berömde far och om att älska sina barn över allt annat. Men den innehåller också en ny, tidigare ej berättad historia om släkten Taube – en gång i tiden en av Sveriges mest omskrivna familjer.
Året är 1949. Ellinor är 19 år och har följt med sin pappa på en resa i Karibiska havet och till Panama. Han är sedan länge en rikscelebritet med alter egon som Fritiof Andersson och Rönnerdahl, och nu är han på jakt efter material till nya dikter och visor. Ellinor har följt med för att med sina teckningar och målningar dokumentera resan. På det fåtal fotografier där hon syns tittar hon aldrig in i kameran. Så har hon alltid varit allvarlig och lite tillbakadragen, lärde sig tala sent och betraktade snarare än deltog.
De tycker om varandras sällskap, Ellinor och Evert. Hon har en särskild plats i hans hjärta och det är om och till henne han skrivit sånger, inte till sina två söner.
Annat är det med Astri. När Ellinor föddes hade det gått två år sedan Astris och Everts dotter Rose-Marie gick bort, bara ett par veckor gammal. Kvar blev Astri med sorgen och en liten son att ta hand om, medan Evert åkte iväg för att göra grammofoninspe
