KONST OCH FÖRÄNDRADE MEDVETANDETILLSTÅND
text: MASSIMO BONASORTE
land alla konstnärliga uttryck under forntiden är förhistorisk konst förmodligen den kategori vars innebörd och djupaste symbolik fortfarande är oklar. I Europa har omkring 400 grottmålningar från senpaleolitikum (ca 40 000 till 14 000 år sedan) påträffats, framförallt i Frankrike och Spanien. Större delen av dessa konstnärliga uttryck är finns i grottor och djupa håligheter under marken. Men varför valdes sådana otillgängliga platser?
Yafit Kedar, Gil Kedar och Ran Barkai, från Department of Archaeology and Ancient near Eastern Cultures vid Tel-Avivs universitet, har försökt att hitta orsakerna till varför de första människorna sökte sig till Modergudinnans inre för att föreviga konst, budskap och symbolik. Studien ”Hypoxia in Palaeolithic decorated caves: the use of artificial light in deep caves reduces oxygen concentration and induces altered states of consciousness”, föreslår en ny teori om de bakomliggande orsakerna till varför människor under senpaleolitikum gav sig in i djupa, mörka grottor och för att måla. Många av motiven har utförts i utrymmen eller smala passager inne i grottorna som endast nås med artificiellt ljus.
För att få en uppfattning om under vilka förhållanden de förhistoriska konstnärerna arbetade, kan vi ta en titt på de två grottorna i Altamira i Kantabrien, Spanien. Dessa befinner sig i en större grotta som är hela 270 meter lång. Gången som leder till rummen med målningarna är mindre än 1 meter bred. Ytan i ”Stora salen är i dag 150 m2 med en genomsnittlig höjd på 2,4 meter (men var troligen mindre innan platsen förbereddes för besökare). ”Stora salen” är förbunden med en 200 meter lång passage som smalnar av från 3 till 1 meter i bredd. Målningarna finns i salarna och i den 1–3 meter breda ”Hästsvanspassagen”1.
Grottan i Cussac (Dordogne, Frankrike) är istället en 1,6 km lång karstgrotta som förgrenar sig både upp- och nedåt. Ingången är ca 5 meter bred med en 50 cm bred tunnel. Här finns hundratals motiv utförda på 15 framträdande väggar i grottan, vissa på större väggar och andra på mer isolerade platser. Den första skildringen finns cirka 130 meter från den smala ingången2. En nyligen utförd studie med 3D-laserskanning av en grotta från senpaleolitikum i Italien visar att de första människorna tillsammans med sina barn tagit sig djupt in i grottan genom att krypa i smala gångar med facklor. Denna användning av facklor som ljuskälla har även d
