Giuseppe Tartini, en violinsonat i g-moll
text: MASSIMO BONASORTE
Många artister har under århundradena bokstavligen förändrat musikhistorien, men i vissa fall verkar de ha inspirerats av krafter som av många beskrivs som ”onda”. Vad är sant i dessa berättelser? Varför ansågs Giuseppe Tartini, en italiensk violinist i slutet av 1700-talet, vara en kompositör inspirerad av djävulen?
Musik, vidskepelse och en tunn slöja av mystik utgjorde bakgrunden för den historia som vi nu ska berätta; violinsonaten i g-moll, mer känd som Djävulsdrillen.
”En natt 1713 drömde Tartini att han hade slutit en pakt med djävulen som lovade att uppfylla hans önskemål. Under hans vision gick allting enligt hans önskemål: hans tankar förhindrades och hans förhoppningar uppfylldes alltid med hjälp av hans nya tjänare. Till slut tycktes han ha gett djävulen sin fiol för att få veta vilken sorts musiker han var. Till sin stora förundran hörde han ett solo som var så förunderligt vackert och utfört med sådan sublim smak och precision att det överträffade allt han hade hört eller kunnat föreställa sig i sina djärvaste fantasier. Överraskningen var så stor och hänförelsen så förtrollande i det ögonblicket att han tappade andan. Han vaknade av känslan och grep genast sin fiol i hopp om att kunna uttrycka intrycket av vad han hade hört. Men det var förgäves, och ändå var det då han komponerade det kanske bästa av alla sina verk, som han gav titeln ”La sonata del Diavolo”. Men han fann den så underlägsen mot det han hört i sin dröm att han uppgav att om han haft något annat sätt att försörja sig, skulle han brutit sönder violinen och övergett musiken för alltid.” Så här berättar den franske astronomen Jérôme de Lelande i sin bok Voyage d’un Francoise en Italie, fair dans le annees 1765 et 1766 (publicerad i Paris 1769) om den 21-årige Giuseppe Tartinis (1692–1770) dröm.
En dröm som skulle vända upp och ner på hans karriär som musiker och kompositör samt göra honom odödlig i musikens historia. De Lelande som reste runt i Italien skrev ner varje kuriositet han stötte på, och samlade även in Tartinis dröm – en märklig upplevelse mittemellan mardröm och den mest fantastiska av alla drömmar.
Ett oväntat möte
Den unge Giuseppe Tartini föddes i Pirano d’Istria, nära Padua den 8 april 1692 i en enkel familj. Redan som ung var han av sin far (som var köpman) ämnad till det kyrkliga livet, vilket på den tiden var det enda sättet att ge sina barn en utbildning. Tartini tillbringade alltså sina första år i Oratorio dei Filippini, inn
