Djävulens bröd, flygande kvinnor, hallucinationer och magiska formler
text: MASSIMO BONASORTE
Sicilien, 6 september 1835: ”Alicudi är Strabons antika Ericodes. Han liksom de flesta under antiken kände till endast sju eoliska öar: Strongyle, Lipara, Vulcania, Didyme, Phoenicodes, Ericodes och Evonimos. [...] Det är svårt att hitta något sorgligare, dystrare och mer ödsligt än denna olyckliga ö som tillhör den västra sidan av den Eoliska skärgården.
Denna avkrok på jorden som tycks ha glömts bort under skapelsen och kvarlämnats i kaoset.
Ingen stig når till dess topp eller följer längs dess kust; några få slingrande stigar utgrävda av bäckarna från regnvattnet är det enda som finns till hands för att ta sig fram, utan att skada fötterna på vassa stenar bland lavans ojämnheter. På hela ön finns inte ett träd, inte en grön fläck att vila ögonen på, förutom på botten av någon ravin bland vulkanisk slagg där det växer sällsynta arter av den ljung, som gjorde att Strabon ibland kallade ön för Ericussa. Ändå bor det på detta stycke av rödfärgad lava mellan 125 och 200 fiskare i eländiga hyddor, som försökt utnyttja de få fragment av mark som undgått dess förstörelse. [...]”.
Så beskrev den berömda författaren Alexandre Dumas (1802–1870), författare till de välkända berättelserna ”De tre musketörerna” och ”Greven av Monte Cristo”, sin resa till Alicudi, en av de Eoliska öarna nära Sicilien, under en utflykt mellan den 6 och 9 september 1835. Alicudi är en karg ö, där det än idag inte finns några vägar, och där det inte ens är möjligt att cykla. Det enda transportmedlet är åsnor som sakta tar sig uppför de stigar som formats genom erosion i stenen.
I dag bor det mindre än hundra personer på ön, men vid tiden för Dumas resa och under början av 1900-talet levde omkring tusen personer på ön. Platsen har varit bebodd sedan förhistorisk tid, med bosättningar redan under bronsåldern. Här saknas varken greker eller romare och inte heller pirater, vars upprepade räder och hänsynslösa plundringar blev orsaken till att ön avfolkades. Ön blev ”känd” för omvärlden främst på grund av några märkliga händelser som inträffade 1903–1905, då öns invånare upplevde märkliga hallucinationer. På de Eoliska öarna och i övriga Italien blev platsen på grund av dessa händelser känd som ”de flygande kvinnornas ö”…Det berättas att från 1902 började öborna att se ”flygande kvinnor” som förvandlades till kråkor. Men inte bara det, i visionerna fanns också män i båtar som inter
