Pajala – längst uppe i norr, med gruvan som dog och återuppstod dar vanstern brutit mark

13 min läsning

Pajala – längst uppe i norr, med gruvan som dog och återuppstod DAR VANSTERN BRUTIT MARK

PAJALA. Efter tidernas svenska konkurs går gruvan i Kaunisvaara på högvarv igen. Några få mil därifrån bor Birger Lahti, 57, i en by med nio invånare. – Jag vet hur det är att bo på landsbygden, säger Vänsterpartiets ende riksdagsledamot från Norrbotten.

Text: Jonathan Nilsson Foto: Simon Eliasson Jonathan Nilsson jonathan.nilsson@aftonbladet.se

Gruvdriften har blivit extremt viktig för Pajala kommun där drygt 20 procent av de röstberätigade invånarna lade sin röst på Vänsterpartiet i det senaste riksdagsvalet.

Å sa Allan lyser upp den gråa omgivningen med sin varselfärgade jacka.

47-åringen kryssar mellan vattenpölarna som den senaste skuren har lämnat efter sig och välkomnar oss med ett leende.

– En typisk sommardag. 14 plusgrader, säger hon.

Efter att ha jobbat som kommunchef i Pajala i två år blev hon Sveriges första kvinnliga gruvchef när hon 2017 tillträdde som platschef för Kaunis Iron. Verksamheten är belägen i Tapuligruvan som ligger vid Tapulivuoma, ett myrområde mellan Kaunisvaara och Aareavaara några mil norr om Pajala mitt i Tornedalen.

I dag, fem år senare, är hon vice vd för bolaget som är kommunens största privata arbetsgivare med bred marginal. Kaunis Iron har omkring 370 anställda och inklusive entreprenörer sysselsätter gruvan 550 personer på heltid, berättar Åsa. Det är en betydande del av invånarna i en kommun där 4 720 personer var röstberättigade i det senaste valet. Och arbetarrörelsen är djupt rotad.

20,01 procent av kommuninvånarnas röster i riksdagsvalet 2018 föll på Vänsterpartiet, vilket innebär att Pajala kommun är partiets starkaste fäste i landet. I valdistriktet Muodoslompolo-Kaunisvaara var andelen V-röster ännu högre, hela 30 procent gav dåvarande partiledaren Jonas Sjöstedt sitt förtroende.

Önskar högre pension

Ida Waaranperä Larsson, 29, är arbetsledare för lastning och transport i gruvan. Hon guidar oss genom dagbrottet på leriga vägar och parkerar bilen intill en röd stuga med en svart skylt. ”Gruvkontoret” står det och här stannar truckförarna till för att värma sina medtagna lunchlådor.

Det är mitten av juli och Alf Törmä, 61, gör sin första arbetsdag efter semestern. Han är bosatt i grannbyn Aareavaara ett par kilometer norrut, precis vid finska gränsen.

– Jag är inte så insatt i politik, säger han likt de flesta andra gruvarbetare vi närmar oss.

Lirkar man lite visar det sig att de ändå har en hel del uppmaningar till representanterna i maktens korridorer. Förbättrade arbetsvillkor inom v�

Denna artikel är publicerad i...