STOCKHOLM. I systerns debutroman valde förlaget att stryka styckena om Nooshi Dadgostar. Vänsterpartiets ledare ansågs vara för tråkig. – Jag tycker själv att jag har färgstarka drag, säger 37-åringen i en stor intervju om livet som politiker, den egna klassresan, vinnarskallen och föräldrarnas okända bostadskarriär.
Text: Stefan Holm Foto: Björn Lindahl Stefan Holm stefan.holm@aftonbladet.se
Nooshi Dadgostar står utanför Vänsterpartiets lokaler vid Kungsgatan i Stockholm och väntar på att dörren till ”Porten” ska öppnas. Det är namnet på partiets kulturlokal men under valkampanjen finns det inte tid och utrymme för konstutställningar och boklanseringar.
Rummet som vetter mot gatan har förvandlats till ett politiskt callcenter, avslöjar antalet skrivbord och headset. Hundratals medlemmar är involverade i arbetet men ingen är viktigare än småbarnsmamman som snart slår sig ner vid en av arbetsplatserna och placerar underarmarna på den svarta bordsskivan.
Nooshi är en ung veteran som har vandrat genom livet med en osynlig bukett röda nejlikor i famnen. En sökning i Mediearkivet berättar att hon blev omskriven första gången 2001, i Göteborgs-Posten. Då var hon 16 år och befann sig i en gymnastiksal på Gullmarsgymnasiet i Lysekil tillsammans med partikamraten Ana Rubin. De var ute på en skolturné för att lära jämnåriga tjejer ”feministiskt självförsvar”, ett initiativ från Ung Vänster. Då låg Nooshi Dadgostars fokus på slag, sparkar och attityd snarare än bostadspolitik, klimatinvesteringar och höjd garantipension.
”Våldtäktsmän ska fatta att man inte är någon att mucka med. Det är viktigt att ta död på ’Hollywoodsyndromet’. I filmernas värld svimmar tjejerna efter tjugo sekunder när någon tar strypgrepp på dem. Vi är inte så svaga i verkligheten. På tjugo sekunder hinner man knäa, slå mot ögon, struphuvud och slå knäskålar ur led flera gånger om, samtidigt som man kan skrika på hjälp”, klargjorde den blivande partiledaren.
”Politik ofta mycket prat”
Minnena får Nooshi att spricka upp i ett leende.
– Jag kommer inte ihåg artikeln men minns att vi kamperade ihop, vilket var kul. Politik är ofta mycket prat men då blev det också praktik.
Vad har du för kontakt med Ana Rubin i dag?
– Jag tror att jag har henne på Facebook men det var väldigt länge sedan vi pratade.
Ana Rubin, eller Süssner Rubin som hon heter i dag, nämndes också som en tänkbar ersättare till Jonas Sjöstedt men till slut var du ensam kandidat och nu sitter du här som partiledare. Var det en dröm redan då?
– Nej, m
