Kilometerhöga klippväggar, forsande vattenfall och uråldriga jätteträd. För naturälskare är Yosemite i Kalifornien något av en bucketlist-dröm. Vi utforskade den ikoniska nationalparken med bil och till fots.
textmarie kjellnäs fotosofie lantto
NÄR VI SLÅR in på leden till Gaylor Lakes, som startar på 3 000 meters höjd i Sierra Nevada, har vi redan en veckas Yosemite-upplevelser i ryggsäckarna. Vi har checkat av klassiker som Half Dome, El Capitan, Glacier Point och Mirror Lake i nationalparkens mest legendariska och välbesökta dalgång, men också vandrat i timmar i färgstarka sagolandskap utan att möta en människa. I tron att vi redan sett det mesta stretar vi på i branten upp mot Gaylor Pass, som visar sig bjuda på helt nya vyer. Det är samma torra sandstigar och solkyssta grässlätter som vi lärt oss älska de senaste dagarna, men här uppe är luften höstklar och en efterlängtad bris rycker i hår och kepsar. Sjöarna glimmar som turkoser under himlen. Karga siluetter vakar i alla väderstreck.
Vi följer stigen som skär genom konstverket, och kan inte sluta skratta. Du är bara för mycket, Yosemite! Allt vi hoppades och mer därtill. Uppe på bergsplatån ovanför den övre sjön syns resterna av en gammal silvergruva som övergavs på 1880-talet. Halvrasade stenväggar och något brunnliknande dagbrott där en förlupen sten tar ton i djupet. Enligt kartan befinner vi oss precis i gränslandet mellan Yosemite och nationalskogen Inyo i öster, som bland annat härbärgerar det amerikanska fastlandets högsta berg Mount Whitney på 4 421 meter.
I en av ruinerna finns en stor fönsterkarm i trä som ramar in vår vandring så här långt, ända från Gaylor Pass, ner mellan sjöarna, längs strandlinjen utan strand, över de torra slätterna, genom pinjedoften och upp hit till dagens höjdpunkt.
Det ÄR ju en tavla.
En vecka tidigare. Efter lite fippel med hyrbilens ljudanläggning hörs en knarrig mansröst förkunna att han ska läsa The Yosemite, skriven 1912 av den skotsk-amerikanske biologen och naturfilosofen John Muir. Han som förälskade sig i Kaliforniens höga berg redan när silver bröts i The Great Sierra Mine vid Upper Gaylor Lake, och lobbade hårt för att hela området skulle skyddas som nationalpark – vilket skedde 1890.
Vägen gör sitt bästa för att följa Merced River, som grävt sig en djup och vindlande fåra genom landskapet. Enligt GPS:en är det 18 kilometer kvar till Yosemite Valley och vi är nog lite övertända. Hit
