För 15 år sedan lämnade de villan i Karlstad och flyttade 600 mil österut. Möt familjen som bytte bort sin svenska bekvämlighet för att leva vardagsliv ovan molnen i Nepal.
text per j andersson foto getty images, privata
När familjen Ardeby 2008 packade kappsäckarna för att flytta till Nepal var deras yngsta bara tio månader. Varför, kan man fråga sig, bestämmer sig en småbarnsfamilj som lever ett bekvämt liv i en fin villa för att bryta upp och flytta till ett av världens fattigaste länder? Svaret handlar om en blandning av kärleken till Nepal, tro på gud och lusten att göra skillnad.
Fröet såddes 1993. Som 22-årig färdigutbildad sjuksköterska fick Pernilla stipendium från Örebromissionen för att praktisera på Western Regional Hospital i nepalesiska Pokhara, staden som sedan 1970-talet varit en populär bergsklättrar-, vandrar- och hippiedestination. Här börjar många vandringsleder upp mot Annapurna och Dhaulagiri, två av världens högsta berg, och här finns en vacker sjö för stilla roddturer med världens kanske mäktigaste bergsutsikt.
Men Pernilla var inte här för att njuta av bergen i första hand, utan för att jobba på sjukhus.
– Jag jobbade med omläggningar av brännskador på för dåligt smärtstillade barn som skrek av smärta. I byarna sover de ofta nära elden när det är kallt och många bebisar får tyvärr brännskador. Jag hade ingen erfarenhet, var nog ganska naiv, men jag ville göra skillnad, säger Pernilla som snabbt drabbades av kärleken till Nepal och kände: här hör jag hemma!
– Människorna här lever en sådan varm, relationsrelaterad vardag. Jag älskar nepalesernas nyfikna inställning till livet och att man lever här och nu. Och samtidigt kände jag: det måste gå att göra mer för de här barnen som har så ont.
Efter fyra månader var praktiken över och hon åkte hem. Men de kommande åren längtade hon ständigt tillbaka. Så träffade hon Otto och gifte sig. Tillsammans reste de runt i Sydasien, men maoistupproret och inbördeskriget i Nepal gjorde att det inte kändes realistiskt med en flytt. De skaffade ett gult hus. Och barn. Och fortsatte att drömma om Nepal.
Så en dag några år senare kom det ett mejl från en indisk-amerikansk läkare i småstaden Tansen, sydväst om Pokhara. Han sökte en barnsjuksköterska för att skapa en kurs för sjuksköterskor, ibland annat i smärtlindring för barn och barns rättigheter.
Så kom det sig att familjen Ardeby flyttade till Nepal.
Huset i Tansen ligger mitt emellan sjukhuset och basaren. Alltså med tio minuters promenad till såväl matmarkn
