Kajak. cykling, rappelling, dykning och segling. Häng med på en adrenalinstinn resa till öarna Mljet och Korcula i Dalmatiens skärgård!
text johan augustin foto bruno ehrs
KORCULA & MLJET
L Luksa Matanas handslag är rejält.
– Välkommen till Mljet, säger han och slinker ner i en kajak.
Han tar sikte på några öar strax norr om Mljet och paddlar vant iväg. Kajakerna skjuter fram genom det spegelblanka Adriatiska havet. Närheten till andra öar här på den nordvästra delen av Mljet gör att kajakerna är skyddade från blåsten som ofta sveper fram genom den kroatiska övärlden, där bora är den kraftigaste och mest opålitliga av vindarna. Idag är det dock lugnt och de enda hörs är några måsar som skriker mellan paddeltagen.
– Eftersom den västra delen av Mljet utgörs av en nationalpark så är fisket begränsat, vilket betyder att det finns stora mängder fisk under ytan, förklarar Luksa.
Han följer de skarpa kalkstensklipporna på en av öarna – Ovrata – och hittar en smal ingång att binda fast kajakerna i. Uppe på land leder Luksa oss på en smal stig, omgärdad av taggiga buskar och uttorkade olivträd. Ovanför skriker måsarna outtröttligt, som att de inte är nöjda med att vi inkräktar på deras ö. Stigen leder upp till en kal bergsrygg, där bergssidan stupar 30 meter lodrätt ner i havet.
– Detta är min favoritplats, berättar Luksa nöjt och förklarar att han brukar paddla hit på egen hand och sätta sig på klippan och stirra ut över havet.
– Det är bra för sinnet, säger han och plockar ut några rep från sin väska.
Nedanför bergssidan väntar ytterligare två kajaker i vattnet, nu återstår bara rappellering dit först – ingenting för den höjdrädde! Luksa förklarar att överkroppen måste böjas utåt i den fria luften samtidigt som benen ska skjuta ut och göra grovarbetet med att hoppa nedför väggen. Trettio meter känns som en evighet där adrenalinpumpen är fullt påslagen innan vi återigen sitter i kajakerna på väg tillbaka till Mljet. Luksas stenhus, som går tillbaka flera generationer i tiden, ligger alldeles ovanför kajakuthyrningen. När vi kommer i land serverar hans fru Tea en träbricka med hembakat bröd, fiskpaté och ansjovis. Allt tillsammans med en iskall Ozujsko, en kroatisk ljus lageröl.
Lite senare hoppar vi in i en bil och fortsätter mot den södra delen av Mljet. Den slingrande vägen går genom den gröna ön som till största delen täcks av skog, där aleppotallarna breddar ut sina grenar för att maximera ljusintaget. En vägskylt varnar för vildsvin och när vi svänger runt ett krön ringlar en svart orm över vägen. Luksa
