Inte långt från Barcelona gömmer sig vindistriktet Priorat. Här vandrar man i karg men underskön natur, och njuter av viner i världsklass.
text & foto JONAS HENNINGSSON
Sorlet från gatan sipprar långsamt in i mitt medvetande. Jag lämnar motvilligt vilan och slår upp det gnissliga dörrparet mot ljudet och ljuset utanför. Från balkongen ser jag en munter samling kvinnor och män i tighta grälla lycrauniformer veva igång blodcirkulationen med stora svepande armrörelser och lustiga jämfotahopp. Just det! Idag är det löptävling över bergen. Det här gänget ska kuta från byn och upp över Montsant, det bastanta berget som nu på morgonen ligger inbäddat i en sirapstjock dimslöja.
Jag, däremot, snörar på mig vandringskängorna. Idag igen. Fem dagars vandring genom det spanska vindistriktet Priorat är min personliga pilgrimsfärd. Med härbärge i små byar och stopp på vingårdar längs vägen. Detta är ett bortglömt natur- och vinparadis, bara 1,5 timme med bil från Barcelona.
Min guide Paul Selwood möter upp vid kyrkan. Vi kollar utrustningen, spanar upp mot dimman som redan håller på att lätta. Vid klockan tio vet jag att solen kommer att steka från en klarblå himmel. Att ge sig av lite tidigare på dagens etapp ger en sval och skön start.
När vi navigerar på stigar genom täta rader av träd med mandel, hasselnötter och oliver tar Paul mig genom den lokala ekonomin. Många får sin försörjning av att odla nötter och oliver. Arbeqinoliverna är de små gröna som också är populärast, och det är arbequin som ger jungfruoljan. Luften är fylld av dofter. Rosmarin, apelsin och timjan snappar vi upp och Paul förklarar att i den lokala vermuten som jag provade på baren igår kväll har man över hundra sorters växter. Recepten är hemliga men vi känner doften av ingredienserna hela vägen ut ur byn.
När vi tagit oss en bit upp för kullen där naturen blir kargare och kargare för varje steg och sluttningen allt brantare, stannar Paul plötsligt.
– Här tar DOQ Montsant slut och DOQ Priorat tar vid. Han pratar förstås om vinet och med ett steg ändras faktiskt jorden från sandigt porös till att vara stenigt fast. Priorat har två klassifikationer, Montsant och Priorat. Förenklat kan man säga att Montsant är mer ungdomligt lättdrucket medan Priorat har karaktär och väldigt mycket pondus, beroende på jordens beskaffenhet med svart skiffer och kvarts. Att det överhuvudtaget kan växa något här är förvånande.
Vi går vidare uppför den sylvassa, steniga bergskanten med den stekande solen i ryggen. Svetten bryter fr
