45 år gammal fick bergsguiden Mårten Johansson en stroke. Med halva kroppen förlamad har han – mot alla odds – tagit sig tillbaka till skidåkningen. Och till sin arbetsplats, mitt i en skidbacke i Åre.
TEXT KARIN WALLÉN FOTO JOHAN MARKLUND
UTE MÖTER
Åre Lavincenter står det på den röda lilla stugan som ligger i Stjärnbacken, granne med bergbanan och Årehyddan. Med utsikt ner mot Åresjön och Kabinbanan har Mårten Johansson skidåkare precis utanför knuten. Han minns hur arbetsterapeuterna som hjälpte honom efter hans stroke undrade vad han tänkt göra för att handikappanpassa sin arbetsplats.
– När jag sa att kontoret ligger i en skidbacke hade de väldigt svårt att förstå vad jag menade, säger han med ett lätt skratt.
Men Mårten menade precis vad han sa. Kontoret ligger verkligen i en skidbacke, och det går inte att köra bil ända fram. Handikappanpassningen består i princip av ett handräcke intill trappen, tillverkat av ishackor som spikats fast i väggen. Resten får vara som det är, även om det är besvärligt.
För Mårten Johansson är envis och målmedveten. Och det är några av de egenskaper som tagit honom dit där han är idag. Drivkraften att klara av även de tuffaste omständigheterna hjälpte honom en gång i tiden igenom den långa och utmanande utbildningen till bergsguide. Idag har han en helt annan sorts berg att bestiga. Varje dag.
– Varje morgon i snart fem år har startat med insikten som kommer ifatt mig: Fan, det är en dålig dag nu igen. Men jag går upp ändå. För vad är alternativet? Att ligga kvar i sängen?
Mårten Johansson har aldrig varit den som nöjt sig med ett inrutat och stillasittande liv. Under uppväxten på den alpint andefattiga Närkeslätten hade han tidigt ett sug efter höjdmeter, branta utförslöpor och orörd pudersnö. Så fort skola och militärtjänst var avklarade började det klassiska säsongslivet i Alperna.
– Chamonix blev mitt andra hem. Där gjorde jag så lite jobb som möjligt, och klättrade och åkte skidor på heltid i flera år.
Hemma i Sverige gällde det att få ihop pengar genom att jobba, ibland dygnet runt. Det kunde vara byggjobb på dagarna och nätter inom omsorgen, allt för att säkra nästa vinter. Att ta ett vanligt året-runt-jobb var aldrig något alternativ.
Drömmen som tog form handlade istället om att ha berget som arbetsplats, och 2005, efter 6–7 års utbildning, blev Mårten auktoriserad bergsguide. Under drygt ett decennium
