Längst upp i Värmland finns en liten oas med stark fjällkänsla, där knivskarpa längdspår ringlar genom skog och över myr. Vid klart väder syns både Sälen och Trysil i horisonten – men även tjock dimma har sina fördelar.
TEXT MARIE KJELLNÄS FOTO SOFIE LANTTO
Slaget vid Lützen 1632. De milsvida hedarna i Emily Brontës Svindlande höjder. Tv-serien Twin Peaks. Jag har precis dragit upp rullgardinen i rummet på Långbergets Sporthotell och hjärnan börjar genast söka efter sammanhang där dimman kan ha legat tätare än här och nu.
Vi kom med tåget till Karlstad i går eftermiddag, hoppade i en hyrbil och följde Klarälven norrut i ett par timmar. Vägen var regnvåt, terrängen grönbrun – tills vi passerade Sysslebäck och svängde in i en helt annan klimatzon, med vinterväglag och snövallar. Som i någon animerad film där tiden skruvas fram ett halvår på ett ögonblick.
Och så dimman på det, lika tät som nu.
I frukostmatsalen finns stora panoramafönster som förstärker bilden av att vi befinner oss i en mjölpåse. På ett anrikt hotell, av den där hemtrevliga och snorsportiga sorten som blir allt ovanligare – men i en mjölpåse.
– Utsikten är fantastisk, synd att ni missar den. Men det ska klarna upp i morgon, säger Karin Jonsson medan hon radar upp grovt och ljust bröd i korgar på buffébordet.
Hon är syster till en av hotellets ägare och rycker in när och där det behövs.
– I det här fönstret ser man ända till Sälenfjällen när det är klart väder, pekar hon, och i det där borta till Trysil i Norge.
OMFAMNAD AV TRYGGHET
Med grötvarma magar närstuderar vi spårkartan som hänger i entrén. Sammanlagt finns här 64 kilometer längdspår, med en toppnotering på 630 meter över havet. Det är hög höjd för ett skidområde på den här breddgraden, vilket förklarar fjällkänslan i temperatur och snötillgång.
Vi bestämmer oss för att börja med den milslånga Toinibanan, uppkallad efter elitåkaren Toini Gustafsson som har två OS-guld och en hel radda VM-medaljer, SM-guld, bragdguld och annat hemma i prisskåpet. Hon kom till Sverige och Värmland som krigsbarn på 1940-talet och började sin karriär här i skogarna. Senare jobbade hon också som lärare i Sysslebäck.
Men var börjar spåret? Dimfria dagar är det nog inga problem att hitta den korta transporten som enligt kartan ska gå från hotellet ner till spårcentralen, men idag hade det suttit fint med en skylt. I neon, helst.
Efter
