Björnlandet, mitt emellan Åsele och Fredrika i Västerbotten, är en doldis bland svenska nationalparker. Utemagasinet hittar en orörd enklav av urberg, barrskog och kuperade stigar – som gjord för äventyrlig vandring och tysta höstnätter i timmerkojan.
TEXT MATS WIGARDT FOTO PER LUNDSTRÖM
När bilen parkerats och motorn stängts av omfamnas vi genast av doften av myr och nyhuggen björkved. Runt Angsjöns svartblanka vatten väntar de sista höstlöven på att lägga sig tillrätta mellan sidenmatta torrfuror och gamla tallar märkta av skogsbrand.
Andäktigt blir vi stående helt stilla, lyssnar, luktar och känner in den tusenåriga skog vi precis anlänt till. Det är en mäktig och, vid den här tiden på året, myggfri katedral, målad i en dämpad färgskala och med ett lockande landskap av berg och branter att utforska.
Det var under 1970-talets urskogsinventering som handläggare på länsstyrelsen i Umeå fick upp ögonen för Björnlandets förvånansvärt orörda och ålderdomliga skogslandskap. Här finns spår efter 23 stora skogsbränder, den äldsta inträffade 1103, den senaste brandåret 1831.
Kolade stubbar och tallar med skador efter bränder, så kallade brandljud, utgör ett historiskt arkiv som berättar om skogens dynamik. Det finns också spår efter avverkning och flottning, men några permanenta bosättningar för nybyggare har inte funnits i Björnlandet. Däremot har det tidigare bott renskötande skogssamer i området. Och på grund av det kärva inlandsklimatet är inte flora och fauna särskilt uppseendeväckande, här är det istället det ursprungliga och orörda som är ovanligt och skyddsvärt.
EN KOMPLETT SKOGSDYNAMIK
1991 kunde Björnlandets nationalpark invigas. 15 år senare, efter att man gjort en ny inventering och upptäckt fler skyddsvärda delar kring parkens kärnområden, utökades parken för att idag omfatta cirka 2 370 hektar, plus angränsande naturreservat som en buffert mot framtida intrång.
Vid nyinvigningen 2017 hade även entréer, vandringsleder, rullstolsramp, rastplatser och två övernattningsstugor färdigställts för att göra nationalparken tillgänglig för fler besökare.
– Björnlandet är en ganska liten nationalpark, men skogen är nog så fin, med en komplett skogsdynamik och ett åldersspann på tusen år, konstaterar Tomas Staafjord som är förvaltare av nationalparken och anställd på länsstyrelsen i Umeå.
Med detta menas att här finns träd i alla åldrar och storlek
