Gröna bandet med kidsen

3 min läsning

1300 kilometer vandring, det blir en perfekt tur för sommarlovet! Så tänkte Jessica McGlynn, maken Jim och deras söner James och Jacob, som numera kan kalla sig grönabandare.

BERÄTTAT FÖR ANTON FURULAND FOTO PRIVAT

HAR DU ETT ÄVENTYR DU VILL BERÄTTA OM? Stort eller smått, när eller fjärran – vi vill höra din historia! Mejla tips till redaktion@utemagasinet.se. Vi väljer ut ett nytt läsaräventyr till varje nummer.

”När vi i somras stod där startklara i Grövelsjön och såg skylten som visade 1300 kilometer till Treriksröset – ja, då kändes det lite overkligt. Ska vi gå allt det? Där och då gick det knappt att ta in det. Och det är nog på ett sätt bra att inte göra det ...

Gröna bandet hade vi känt till ett tag, men det var framför allt 2020 och 2021 som idén att vi som familj skulle gå hela sträckan ihop tog form. Vi vandrade då längs hela Kungsleden, 430 kilometer, och träffade på en del folk som kom hela vägen från Dalarna och Grövelsjön. Det lät ju spännande, tänkte vi, och blev inspirerade.

Jämfört med Kungsleden var det lite mer logistik att lösa inför den här turen, främst när det kom till vägval och utrustning. Det kändes ändå viktigt att få till en vandringsrutt som var motiverande för alla och även göra den lite enklare för barnens skull. Till exempel valde vi att gå runt Skäckerfjällen, på grund av att det där är mycket obanad terräng och ont om bra torkmöjligheter.

Jag och Jim bar 18–22 kilo vardera, medan James och Jacob bar ungefär 6–7 kilo. En hade vårt fyrmannatält och fyllde ut resten med chips, haha. Den andre hade sovsäckar och liggunderlag. Med det samlat i en och samma rygga behövde vi inte riskera att det skulle bli blött vid regn. Då kunde man sätta upp tältet först och sen där inifrån packa upp resten.

Vi sov alltså allihop i samma tält. Jag vet att en del förespråkar att man kör på flera tält, men jag tycker det blir en härlig gemenskap om man delar – och det är mysigt på kvällen när man ligger och läser eller spelar kort ihop. Vi har dessutom ett stort fyrmannatält, så vi slipper trängas allt för mycket när vi är ute.

I början av vandringen tänkte jag att vi kommer så långt som vi kommer. Upplevelsen är ju nästan alltid större än målet i sig, men det var såklart kul att vi lyckades ta oss hela vägen till Treriksröset. Att gå i mål kändes ungefär som när vi startade i Grövelsjön, samma surrealistiska känsla.

Vi var ute total


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar