Vem vill hänga med ut på helgtur i murriga oktober? Utemagasinets Magnus Erlandsson drömmer om andrum och vyer i sprakande höstfärger – och får på köpet utforska både hundens och människans vänskapsband.
TEXT MAGNUS ERLANDSSON FOTO JOHAN MARKLUND
Kan jag hitta någon i min bekantskapskrets som vill följa med ut och vandra i Skåne ett par dagar i slutet av oktober? Vädret är inte en insäljningsfaktor. Det ska småregna, ett par plusgrader och några solglimtar är inte att vänta. Så vad finns det att locka med? Frisk luft, en natt i vindskydd och bensinpengar. Jag testar samma trick som jag sålde in reportaget till min redaktör på, och lägger ut följande lockbete på Facebook:
”Söderåsen – Skånes Grand Canyon! För Utemagasinets räkning ska jag göra ett reportage om höstvandring i Söderåsens nationalpark. Nån som vill haka på?”
Det rasslar inte till i inkorgen precis. Många gillar dock inlägget. Inlägg om friluftsaktiviteter går hem i stugorna, men steget därifrån till att ta ledigt två dagar från jobbet (semesterdagar som är hårdvaluta när det lackar mot jul) är långt. Men så får jag napp efter ett par dagar.
Erik: Det vore toppen! Jag måste kolla dessa datum men PM:ar dig i morgon om du inte redan har fått annat sällskap?
Erik är en sorts vän som de flesta av oss har och som fyller oss med visst vemod. Någon du lärde känna genom en annan lite närmare vän, under en tidigare period i livet – kanske när du pluggade, kanske när du bodde i en annan stad – och som du tyckte var en förbaskat trevlig typ. Kanske till och med material för en framtida bästis, men eftersom de självklara kontaktytorna inte finns där längre har vänskapen ebbat ut i ett digitalt hav där ni gratulerar varandra en gång om året på Facebook.
Därför gör jag ett mentalt glädjehopp att det är just Erik som vill följa med. Och än mer spännande blir det när han dagen efter följer upp med denna information:
Erik: ”Hallå, jag hänger gärna med den 24–25 oktober om jag får. Är det ok om jag tar med mig våra jyckar? Det är två schäfrar, så de pallar att traska långt och sova ute om det är vindskydd som gäller.”
EN ZOOLOGS FUNDERINGAR
Vandring i Skåne har jag rätt bra koll på så det är inte där min research bör ligga. Däremot kan jag nästan ingenting om hundar. Jo jag vet att de gillar att hämta pinnar, att de kan lära sig sitta fint och att de behöver rastas flera gånger om dagen. Men inget om hundens genetiska arv och dess anfäder, inget om dess historia eller psyke.
För att råda bot på allt detta lånar ja
