En frisk kropp, starka ben, gott om tid och förmåga att fatta rätt beslut. Peter Bergström får det att låta enkelt, men en 500-milavandring från Montana i norr till New Mexico i söder är ingen promenad i parken.
TEXT MATS WIGARDT FOTO ROGER BORGELID
Längst ut på en långsmal udde på en ö i Bolmen, Smålands näst största sjö efter Vättern och vattentäkt för städer som Malmö och Helsingborg, har Peter Bergström sitt sommarviste. Vägen dit blir allt smalare för att slutligen bestå av enbart två dammiga hjulspår. Solstrålarna silas genom de gamla ekarnas kronor, stenmurar står stadigt förankrade i svalkan under det gröna lövverket.
När vägen hotar att helt uppslukas av grönskan ser vi en slank äldre man i shorts och tredagarsstubb sitta tillbakalutad i en stol framför en stuga.
– Ni måste ha kommit fel, hojtar han när vi sakta kör in mellan träden.
Men det har vi inte. Efter att ha klarat ut att vi är på rätt plats på rätt dag, kan vi andas ut. Peter Bergström har annat att tänka på än två besökande journalister.
Om bara några veckor inleder han sin hittills största utmaning: att vandra den omkring 500 mil långa Continental Divide Trail, CDT. En vandringsled tvärs över hela USA, från gränsen till Kanada till den mexikanska gränsstaden Chihuahua, genom fem delstater, över flera höga bergspass och genom delvis glest befolkad eller obebodd vildmark.
– Absolut en utmaning som man måste förhålla sig till med stor ödmjukhet, konstaterar Peter när vi bänkat oss i skuggan på verandan, med utsikt över skog och sjö.
Här i stugan laddar han batterierna, håller kroppen i trim och finslipar de sista detaljerna i packningen. Stugan ligger ensligt till, har ingen el, knappt någon nättäckning, utedass och sommarvatten. Mygg och tystnad ingår. Här finns också gäststuga och bastu. Enkelt, men heller inte något som saknas.
PRESTATION OCH UPPLEVELSER
Peter Bergström föddes i Uppsala men när han var tre år dog hans mamma. Han adopterades då bort, fick en brokig uppväxt och valsade runt mellan olika familjer.
– Allting påverkar hur man formas, konstaterar han torrt. Men jag hade ändå något slags trygghet i mig som gjorde att jag kunde göra rätt val under uppväxtåren.
Han kallar sig själv för en social ensamvarg som trivs i det lilla men som också uppskattar sällskap. Äventyr, prestation och upplevelser har präglat hans liv. Som 12-åring tävlade han i cykel och led sig igenom långa lopp i högt tempo. Lumpen gjorde han som jägare och trivdes som bäst när det var natt och 27 grader kallt och knäppte i träden av kylan.
