So long, yosemite

23 min läsning

Kilometerhöga granitväggar, skvalande vattenfall, uråldriga jätteträd och en kakafoni av djurläten. Utemagasinet checkar in i Yosemite nationalpark, Kalifornien, och genomför Plan C.

TEXT MARIE KJELLNÄS FOTO SOFIE LANTTO

När vi slår in på leden till Gaylor Lakes, som startar på 3 000 meters höjd i Sierra Nevada, har vi redan en veckas Yosemite-upplevelser i ryggsäckarna. Vi har checkat av klassiker som Half Dome, El Capitan, Glacier Point och Mirror Lake i nationalparkens mest legendariska och välbesökta dalgång, men också vandrat i timmar i färgstarka sagolandskap utan att möta en människa.

I tron att vi redan sett det mesta stretar vi på i branten upp mot Gaylor Pass, som visar sig bjuda på helt nya vyer. Det är samma torra sandstigar och solkyssta grässlätter som vi lärt oss älska de senaste dagarna, men här uppe är luften höstklar och en efterlängtad bris rycker i hår och kepsar. Sjöarna glimmar som turkoser under himlen. Karga siluetter vakar i alla väderstreck.

Vi följer stigen som skär genom konstverket, och kan inte sluta skratta. Du är bara för mycket, Yosemite! Allt vi hoppades och mer därtill.

Uppe på bergsplatån ovanför den övre sjön syns resterna av en gammal silvergruva som övergavs på 1880-talet. Halvrasade stenväggar och något brunnliknande dagbrott där en förlupen sten tar ton i djupet. Enligt kartan befinner vi oss precis i gränslandet mellan Yosemite och nationalskogen Inyo i öster, som bland annat härbärgerar det amerikanska fastlandets högsta berg Mount Whitney på 4 421 meter.

I en av ruinerna finns en stor fönsterkarm i trä som ramar in vår vandring så här långt, ända från Gaylor Pass, ner mellan sjöarna, längs strandlinjen utan strand, över de torra slätterna, genom pinjedoften och upp hit till dagens höjdpunkt.

Det ÄR ju en tavla.

NÄSTAN LITE ÖVERTÄNDA

En vecka tidigare. Efter lite fippel med hyrbilens ljudanläggning hörs en knarrig mansröst förkunna att han ska läsa The Yosemite, skriven 1912 av den skotsk-amerikanske biologen och naturfilosofen John Muir. Han som förälskade sig i Kaliforniens höga berg redan när silver bröts i The Great Sierra Mine vid Upper Gaylor Lake, och lobbade hårt för att hela området skulle skyddas som nationalpark – vilket skedde 1890. Är namnet inte bekant har du kanske sett något av hans bevingade uttryck på en mugg eller t-shirt, som ”The mountains are calling and I must go” eller ”And into the forest I go, to lose my mind and find my soul.”

Vägen gör sitt bästa för att följa Merced River, som grävt sig en djup och vindlande f�

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar