För nästan exakt ett år sedan lade hon tävlingsskidorna på hyllan – nöjd, trygg och älskad. Nu ser Charlotte Kalla fram emot äventyr i naturen utan prestationskrav.Men närmast väntar helt andra utmaningar.
TEXT CAJSA RÄNNAR FOTO ROGER BORGELID
Vi har sett det förut – glittret i de bruna ögonen. Fast då handlade det om prestationer, vunna lopp och inkasserade medaljer på världens stora längdskidscener. Nu glittrar det igen i Charlotte Kallas ögon – men det är inte tävlingsresultat vi pratar om, dem har hon lämnat bakom sig. Nu pratar vi om fjällen. Om toppturer runt Storulvån och skejtturer till Helags, om turskidor till Unna Allakas och bastuäventyr i Abiskojaure.
Det är lätt att tro att Charlotte Kallas liv endast handlat om längdspår, energiintag, oändliga rullskidspass, virusduckande och optimerad vila. Och det är klart att detta tagit upp nästan alla dygnets vakna timmar. Men bara nästan. Suget efter fjällen har också alltid funnits där, och en och annan tur har hon lyckats få till genom åren.
För en professionell längdåkare är april årets stora semestermånad. Då är världscupen över och mästerskapen avslutade, men den riktigt tuffa försäsongsträningen inte inledd än. Då behöver inte rutinerna styra precis allt utan lusten kan få leda, lite grand i alla fall.
Då har det funnits utrymme för Charlotte att packa topptursutrustningen och tur- och skejtskidorna och dra till fjälls. Ofta med basen hos lillasyster Cecilia, som bor i Åre.
– Det är verkligen så underbart med fjällen, med utsikterna, med äventyren. Jag provade att topptura första gången 2010 och kände direkt att det här var min grej, säger Charlotte.
– Jag vill inte tänka på hur mycket pengar jag har lagt på att hyra topptursgrejer genom åren, innan jag till slut insåg att det här vill jag ju hålla på med, så det är nog värt att satsa på att skaffa egna prylar, skrattar hon.
2017 fick således alla de smala skidorna i Charlottes förråd sällskap av ett par lite tyngre och bredare, och vinteräventyren i fjällen kunde fortsätta. Och drömmarna om ännu mer fjälltid finns där. Kanske även på sommaren?
Charlotte tittar upp på de resliga granarna runt oss i skogen där vi går.
– Naturen har ju varit mitt kontor, min arbetsplats, i alla år. Det får gärna fortsätta vara så.
KOLLEGAN LINA INSPIRERADE
Hemma i barndomens Tärendö var friluftsliv inget som familjen Kalla ägnade sig åt på något strukturerat eller organiserat sätt. Ändå fanns det på norrlandsvis närvarande i vardagen. Byn ligger naturskönt mellan två älva
