I Arjeplogs vårvita fjällvärld rör sig isfiskare, skoterförare och renskötare – men få skidåkare. Utemagasinets Mats Wigardt och Sam Hedman skidar mot strömmen i outforskad terräng, och välkomnar tranor och sångsvan.
TEXT MATS WIGARDT FOTO SAM HEDMAN
Vuoggatjålme. Smaka på ordet. Det fungerar lika bra utslungat i skrovliga versaler över en entusiastisk publik på en rockkonsert, som framviskat i en enslig solgrop grävd på en fjällsluttning sent i april. Det låter gott, kryddat med äventyr och avlägsna upplevelser, avsmakat mitt på Polcirkeln.
Lockade av vårens ankomst över fjällkedjan följer vi väg 95, eller Silvervägen – uppkallad efter silvergruvan i Nasafjäll, som binder samman Skellefteå med Bodö i Norge. 50 mil från kust till kust. Snötäcket drar sig tillbaka, i dikeskanten lyser enstaka tussilago, plötsliga snöbyar suddar ut landskapet.
Efter Arjeplog – Árjapluovve på samiska – blir raksträckorna längre och snövallarna längs vägen högre. Fram till tidigt 70-tal var här väglöst land. De vandringsleder som användes var främst avsedda för den viktiga handeln mellan Sverige och de isfria hamnarna vid norska kusten.
Vi gör sällskap med istäckta sjön Sädvvajávrre och ser fjällmassiven rada upp sig framför oss. I Jäckvik, där för övrigt predikanten Lars Levi Laestadius föddes år 1800, korsar Kungsleden vägen och strax därpå, precis hundra kilometer från Arjeplog, passerar vi Polcirkeln.
Vi tar höger och är framme i Vuoggatjålme.
INTE TID MED SKIDÅKNING
Kvällssolen får isen på Vuoggatjålmajávrre att glittra, brunt fjolårsgräs tittar nyfiket fram längs väggarna och skotrarna står på rad framför ingången till restaurangen. Svårt att föreställa sig att här sattes den 2 februari 1966 svenskt köldrekord, minus 52,6 grader! Det är också sällsynt att det blir varmare än plus 20 grader på sommaren i dessa trakter.
– Någon skidkultur att tala om kan man inte säga att vi har, här är det i första hand skoter och fiske som gäller, konstaterar Frans Helamb och ser ut över isen där man skymtar enstaka figurer som slagit sig ner invid sina hål.
Frans utgör fjärde generationen i det lilla familjeföretag som förutom stugby, restaurang, guidning och båtuthyrning även flyger helikopter på uppdrag av fiskare, stugägare och samebyar. Man har också en välfylld uppställningsplats för långtidsparkerade husvagnar.
