Gränslöst glid i dalafjällen

9 min läsning

Söker du en maffig naturupplevelse i välpreparerade spår, hellre än tokhöga toppar och branta åk? Då har vi platsen för dig. Häng med på njutarturer i Grövelsjön, med varannan fika i Norge och varannan i Sverige.

TEXT KARIN WALLÉN FOTO ROGER BORGELID

Från Sverige till Norge och tillbaka igen. När dagen blir kväll tronar fjällmassivet Dronningen i bakgrunden.

Morgonsolen har precis hasat sig upp över trädtopparna när den kommer smygande över Grövlans öppna vatten. Bit för bit erövrar den ån, med duttar av ljus som växer och blir större tills de når hängbron vid Sjöstugan. Och där kommer vi åkande, med fika i ryggsäcken och längdskidor under fötterna.

Nu fattas bara spåren.

Det är därför inte utan lättnad jag registrerar att en skoter kommer farande över isen på sjön, med vidhängande spårsläde.

Vi följer de färska linjerna på andra sidan bron, och njuter av turen – även om branten upp mot fjället snart tvingar oss in i saxande växel och högre puls. Där uppe vid horisonten är himlen knallblå, och till höger om oss reser sig Salsfjällets topp med sina 1 281 meter, precis på andra sidan norska gränsen. Idag blänker den som en polerad maräng i solskenet.

Det här är alltså Grövelsjön, fjällpärlan i nordvästra Dalarna. Alltid nära den relativt orörda naturen, alltid nära Norge. Och alltid med en trivsam spårmix av turåkare med stora trugor och längdåkare med slimmade dräkter, och alla däremellan.

För många är Grövelsjön förknippat med ledkryss och den sydliga starten på Kungsleden. Men preparerade längdspår är numera en stor del av upplevelsen. Här kan du åka tio mil innan du börjar upprepa dina rundor, och det går att variera mellan kuperade spår i skogen, platta myrar, böljande kalfjäll och hårda skejtspår längs älven. Aldrig särskilt långt från närmsta vindskydd eller våffelstuga.

DEN TYPISKA FIKATUREN

Ett litet puffigt moln ligger och flyter ovanför Salsfjället när vi kommer upp på platten och går över till att staka och diagonala. Långa skidåkarskuggor faller över det vita kalfjället där vi tar oss fram, innan det preparerade spåret plötsligt tar slut i en återvändsgränd.

Ett kort, opreparerat spår tar oss ner till nästa nivå, där vi svänger in bland fjällbjörkarna. Hänglaven dinglar som toviga skägg från trädgrenarna och snön blir randig av skuggorna från stammarna. Om spåret var lite mjukt i kanterna på vägen upp blir det plötsligt fastare här, i en mer skyddad del av fjället.

Strax kommer vi fram till en T-korsning och ett gammalt

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar