I LKAB:s Kiirunavaaragruva rullar världens största kabelelektriska underjordslastare, Sandviks Toro LH625iE. Den specialbyggda maskinen är ett resultat av ett långvarigt och nära samarbete mellan gruvbolaget och Sandvik, ett samarbete som inte bara bidragit till att maximera lastningen av järnmalm, men som också förbättrat maskinförarnas arbetsmiljö.
Av Kjell Törmä (text och foto)
Johan Gunillasson-Sevä rattar vant bilen runt, runt och nedåt längs gruvgångarna. Det finns cirka 50 mil asfalterad väg under jord i Kiirunavaaragruvan och för en tillfällig besökare kan det tyckas omöjligt att hitta i mörkret som råder.
Men för Johan är inte det något problem. Gruvan varit hans arbetsplats i 15 år, numera som produktionschef för lastningen, ett uppdrag han delar med Simon Esseryd.
Och de behöver vara två. Lastarna är den enskilt största yrkesgruppen i gruvan, cirka 100 män och kvinnor som håller igång lastningen av järnmalm dygnet runt, årets alla dagar.
Kiirunavaaras järnmalmskropp är i genomsnitt cirka 80 meter bred och ligger som en snedställd skiva i berget, fyra kilometer lång.
Längst ner, på 1.365 meters avvägning (drygt 1,1 kilometer under markytan), ligger den så kallade huvudnivån. Här finns verkstäder, restaurang, kontor och ett förarlöst tågsystem som samlar in malmen som tippats ner i schakt från lastplatserna högre upp i gruvan.
På huvudnivån krossas också malmen innan den i stora hissar, så kallade skipar, hissas upp till förädlingsverken ovan jord.
Stor men smidig
På en av de 15 lastplatserna längs malmkroppen möter vi Mikael Karlsson-Fors. Han kör en av LKAB:s nya Sandvik Toro LH625iE. Det är en gigantisk lastmaskin, drygt 14 meter lång med en fyra meter bred skopa, som i genomsnitt tar 25 ton, men som klarar drygt 40 om så behövs.
Med tanke på att gruvgångarna, ortar som de kallas, bara är sex meter breda så är marginalerna ganska små för förarna i de stora maskinerna.
– Men den är väldigt smidig för att vara så stor och det är ju lite av en pojkdröm att få köra en sån här maskin. Vi har också bra utrymme i hytten. Stolen går till exempel att ➔
➔ vrida i 180 grader, berättar Mikael, som därför alltid kan sitta i maskinens färdriktning, även när maskinen backar ut ur en ort.
–Det är en stor fördel med tanke på att problem med nacke och axlar tidigare varit
