Besök hos Andersson i Mordviken Ett dystert öde för ilsken präst gav namn till den jämtländska byn
”Andersson i Mordviken”. Smaka på det. Visst känns det som en deckare av Agatha Christie. Eller kanske ett utdrag ur ett polisprotokoll. Men väl på plats är det nog så fredligt, med vårsol, betande hästar och en gul hjullastare. ”Det är alltid någon som undrar” säger Johan Andersson.
Av Mats Wigardt (text), Frida Sjögren (foto)
Det är en hiskelig historia som är orsaken till att byn Norrviken, någon kilometer väster om Bräcke, utefter E14, en gång döptes om till Mordviken.
Det sägs att vid tiden för kristendomens införande fanns där en präst som i häftiga ordalag förebrådde byborna för deras ondska. För detta blev de uppretade och rodde ut prästen till en sten mitt i Revsundssjön där han lämnades åt sitt öde för att svälta ihjäl.
Men prästen var simkunnig och kunde ta sig i land. Han blev då istället ihjälslagen av sina församlingsbor. För detta fick byn för all framtid bära namnet Mordviken. Så kan det gå.
Spegelblank sjö
Från grusplanen där vi parkerat invid verkstad och garage ser vi än idag stenen dit prästen en gång roddes. Men vi har också en makalös och långväga utsikt över den spegelblanka vattenytan där både moln, skog och snöfria lägdor avspeglar sig.
– Isen gick för en vecka sedan, och det kom ett ymnigt snöfall för bara några dagar sedan, trots att vi är i mitten av maj, konstaterar Johan Andersson när han tar emot invid den svarta firmabilen.
Det är Johan Andersson som berättar historien om prästens öde vilket gav byn sitt makabra namn. Och istället för att verka för ett nutida namnbyte, till något mer neutralt som kunde ge trevligare associationer, valde Johan att ta skeden i vacker hand och vända namnet till sin fördel.
Det landade i företagsnamnet ”Andersson i Mordviken”.
– Det blir alltid tyst en stund i telefonen när jag säger var jag ringer ifrån, skrattar han. Och på rastplatserna ger det anledning till många frågvisa samtal.
Övertog gården 2009
Gården, med 73 hektar varav 51 hektar är skog och resten utarrenderad åker och betesmark på sluttningen ner mot Revsundssjön, ägdes tidigare av Johans frus farmor. Här bedrev de fram till 1991 jordbruk på den bördiga marken, med mjölkdjur och foderväxter.
2009 övertog Johan och hans fru Malin gården. Sedan dess har familjen utökats med fem barn, hästar och hundar. Och många mas
