När det pratas cementproduktion i Sverige är det i stort sett alltid fokus på Cementas anläggning i Slite på Gotland. Inte minst med tanke på allt krångel med tillstånd de senaste åren. Men vi ska inte glömma bort ”lillebror” i Skövde. Här ser ett tätt sammansvetsat gäng i gruvan till att fabriken får kalkråvara nog för att producera omkring 2.000 ton cement per dygn.
Av Jens Fältskog (text), Niclas Sandberg (foto)
Här får Alexandra Bäckström lass av Jimmy Johansson i lastaren.
Nästa år firas ett stort jubileum i kalkbrytningen i Skövde. Då är det nämligen hela 100 år sedan som man började bryta sten i industriell skala på platsen.
Sedan 70-talet ingår dagbrottet med tillhörande cementfabrik i företaget som har sin andra anläggning i Slite på Gotland.
De båda är landets enda kvarvarande producenter av cement och alltså mycket viktiga för att vi ska kunna bygga bostäder och infrastruktur.
Krävs kalksten
Slite är klart störst, här produceras omkring 7.000 ton per dygn. I Skövde kommer man upp i omkring 2.000 ton per dygn. En hel del alltså och tillräckligt för att försörja hela Västsverige och mer därtill med olika varianter av cement.
För detta krävs kalksten i enorma mängder, det intygar Marie Apelgren som är arbetsledare:
– Vi spränger och flyttar över en miljon ton sten om året. Vi har tillstånd för 1,5 miljoner ton och förra året låg vi på ungefär 1,3 säger hon.
Sammansvetsat gäng
Det är ett litet och tätt sammansvetsat gäng som arbetar i dagbrottet som ligger i nära anslutning till centrala Skövde. Tillsammans är man tolv personer som fördelas på två skift. Det ena gänget jobbar från halv sex till två och de andra kör 14-22. Varannan vecka byter man.
I varje skift rullar två dumprar och en lastmaskin, en person ansvarar för borrning och sprängning och så tillkommer personal för arbetsledning och övrigt arbete som till exempel underhåll av vägnät och maskiner, planering för framtida arbete, återställningsprojekt med mera.
Fram tills för ett par år sedan användes mindre gruvtruckar från Cat, men i dag har man gått över till ramstyrda dumprar från Volvo. Två stycken A60H har införskaffats för att transportera råvaran från brytningen till den mäktiga hammarkrossen som har tjänstgjort på platsen sedan slutet av 60-talet.
– En fördel för oss är att det är så korta avstånd från brytningen till krossen, säger Marie.
Det gör att dumperförarna hinner köra upp till
