Far och son i samklang

När vi kör in på gården möts vi av Roland Larsson och Robert Larsson. Far och son. Vi är omgivna av traktorer och fotografens blick irrar.

– Var ska vi börja?

Roland blir inte svaret skyldig, han menar att börjar, det gör man vid kaffebordet. Inne på kontoret. Med ett gediget brödfat kompletterat med ett lika gediget kakfat.

– Det är min föräldragård vi sitter på och min far var jordbrukare. Jag tror det var i mitten av 1960-talet som jag köpte en traktor till gården. Utan hydraullyft. Så jag köpte en lite sämre som hade lyft och flyttade över den. Så sålde jag den som jag tagit delar på och såg att sånt här kunde man kanske tjäna pengar på.

Alltid överens

Redan 1967 började Roland så smått sälja begagnade traktorer. De traktorerna kallas ju veterantraktorer i dag, men var det naturligtvis inte då. På 1970-talet tog försäljningen av traktorer verkligen fart. Och inte bara traktorer, man ville ju ha redskap till dem också.

– På en enda dag kunde jag sälja 15 enheter, traktorer eller redskap, berättar Roland.

– Och det var först på 1970-talet jag började ställa undan en del inbyten och verkligen samla på traktorer. Du ska veta att på den tiden hade en lite äldre traktor många gånger inget eller litet värde. Många ville bara bli av med dem. Så en del av dem ni ser här ute kan faktiskt vara donationer. Naturligtvis inte i det skicket de står nu, vi har jobbat en del med dem, grabben och jag.

Springpojk numera

Grabben, det är alltså Robert. Det är han som sedan några år driver företaget vidare och Roland påstår sig vara springpojk numera. Vad vi förstår tycker de sällan olika, så allt arbete sker så att säga i samklang.

Robert, kan man väl säga, föddes rakt in i traktoraffärerna. Han föddes på Piteå BB sommaren 1984 då Noliamässan pågick för fullt. Och där var pappa Roland och sålde traktorer.

– Man har berättat för mig att fem dagar efter att jag föddes, visade pappa upp en massa nya Fendt för