Här kastas inget

Här stod en gång 40 mjölkkor och sju hästar. Nu är här plats för 60 sittande gäster. Den gamla lagården på Österåkers prästgård har efter en renovering fått ett nytt syfte: numera är Lindberga nostalgimuseum inhyst i byggnaden. Den har också blivit en centralpunkt i byn nära Vingåker i Södermanland.

Sören Berglind började samla 1956. Då var han nio år och köpte sin första traktor, en Allis-Chalmers.

– Sedan slutade jag inte, förklarar han stillsamt.

Nu är han 76 så det har blivit en hel del föremål under tiden. Varför denna samlarlust?

– Jag förstod aldrig att något skulle kastas, varför man eldade upp gamla slädar och annat.

Intresset för föremålen och hur de fungerade kom tidigt till honom. Familjens radio krånglade och Sören plockade isär den. Han putsade rören och plötsligt gick den igen. Sju, åtta år gammal fick han rykte om sig att vara radioreparatör och grannarna kom med sina trasiga apparater.

– Men det var ju inte alla jag kunde laga.

Givetvis finns den första radioapparaten på en hylla i museet.

Traktorer vårtecken

Några av hans 42 traktorer står på rad utanför museet. De ställs ut på våren, de blir till ett vårtecken i trakten. Men denna oktoberdag är det grått och regnet kommer och går. Han har börjat köra in traktorerna för vintern.

Raden inleds med ett par IH, sedan följer Volvo T 36, Boxer och Bison samt fyra röda traktorer i T 20-serien och, avslutningsvis, tre Fergusontraktorer. Mitt i raden har en blå County Super 4 tagit sig in som en katt bland hermelinerna från Eskilstuna. Skicket på traktorerna är över lag mycket gott.

– Jag är inte så mycket för att måla, jag vill att de ska se ut som om de används.

Klart är att de svenska traktorerna ligger museimannen varmt om hjärtat. Men är det något han saknar?

– Jag har ingen John Deere. Min bror Göte tycker jag ska ha det. ”Gör dig av med de där”, säger han, skrattar Sören med en gest mot Fergusontraktorerna.

Detta trots att bröderna växte upp med en grå Ferguson. Senare köpte fader