Vårt spaningsområde var ju i och för sig jordbruksmarker, men de låg 150 mil norr om de skånska slätterna och 100 mil norr om den bördiga Mälardalen. Ändå fanns det gott om traktorer. Med den skillnaden att traktorer som kan vara samlarobjekt i söder ofta används aktivt ju längre norrut man kommer.
AV KJELL ENGSTRÖM & SIRI KHWAN
Bekantskapskretsen ifrågasatte våra förståndsgåvor när vi berättade om planerna: Att genomföra en reportageresa någonstans mellan Kalixälven och Torne älv i midsommartid.
Myggen är ju stora som mjölkpallar och svärmarna skymmer till och med solen ibland. Det enda som hjälper mot myggen där uppe är rök från tjärved och fotogen, sa de.
De hade både fel och rätt. Myggorna var små, svarta och blodtörstiga, de kom i svärmar då och då och svenskt myggmedel var verkningslöst. Men vi hade köpt djungelolja på nätet.
Djungeloljan var alltså det enda vi hade förberett oss med. Området var totalt okänt för oss, vi hade inga kontakter eller tips att gå på. Vi litade på att devisen vi hade när vi startade tidningen en gång, skulle fungera här uppe också.
Alltså ”Utan spaning, ingen aning”.
Spaningsbasen förlades till Sangis Camping några mil från Haparanda och när vi provianterade i den lilla Konsumbutiken på orten såg vi den första traktorn. Vi fick det till en 814 med snöslunga på håll, men det visade sig vara en Volvo BM 2654 från 1984.
Ett bra patteri bara
När hundarna på tomten gav skall kom Margareta Lindqvist från grönsakslandet och berättade att traktorn gjorde tjänst som dragare av flistuggen som satt där bak. Jo jo!
När vi fyllt stugans kylskåp med vad som behövdes för ett midsommarfirande fortsatte vi spaningen norr om Sangis. På en tomt stod en mycket fin H 10 -35, men tyvärr lyste ägaren med sin frånvaro så vi kunde bara konstatera att den var fin och fortfarande i tjänst.
Förmodligen tog vi fel i en korsning någonstans, för helt plötsligt var vi ute på E4 mot Haparanda. Vi viker söderut i stället, ut mot Seskarö i Bottenviken. Det första vi stöter på är en Ford 5000, lite övergiven. Då det inte finns någon att prata med drar vi vidare ut mot ön.
Det är då vi får en pratstund med Aimo och Maria Baas. De är båda i 90-årsåldern och bor på ett litet hemman utmed vägen. På tomten står en Massey Ferguson 30 från 1964. Med snökedjor. Aimo och Maria har som så många äldre i trakt
