Genom djupa dalar, uppe på höga åsar, genom skirt gröna lövskogar for vi. Lägg till det en ljudkuliss av fågelkvitter som trängde igenom motorbullret. I den omgivningen hade Nävelsjö Sockens Hembygdsförening lagt sitt årliga traktorrally. Och att vi var i Småland, det visade de otaliga stenmurar vi passerade.
AV KJELL ENGSTRÖM & SIRI KHWAN
Det är så pass tidigt på året att häggen inte hunnit slå ut. Men temperaturen ligger över 20-strecket när vi kör in på hembygdsgården i Nävelsjö. I god tid trots att vi kört den fint pilade banan tidigare på morgonen.
En mycket fin slinga på cirka 25 kilometer med flera stopp där man fick visa vad man kunde. Nu hade ju inte traktorerna ensamrätt på vägen den här dagen. Hembygdsföreningen hade också bjudit in till ett mopedrally. I kraft av sin något (?) högre hastighet fick de köra nästan 40 kilometer.
Vare sig man körde fyrhjuligt eller tvåhjuligt utsattes man alltså för kluriga frågor vid stoppen utmed banan. Efter målgång var det prisutdelning till dem som svarat mest rätt.
Vi förstår att det här är ett återkommande evenemang som anordnas varje år. Det visar rutinen. Inskrivning, mat-/kaffekuponger delas ut till deltagarna på ett smidigt sätt. Grillarna startas och kaffet kokar redan.
I majoritet är mopedisterna, vi fick det till att knappt 60 stycken försvann ut på banan i ett fint dis av blårök. Men många kom enbart för att bara bese de duktiga traktor- och mopedförarna och deras maskiner.
Det var runt 15 traktorer som körde den lite kortare banan där det på sina ställen dukats upp kaffe i trädgårdarna på vackra trädgårdsmöbler för att bekvämt kunna njuta av traktorerna utan att behöva delta.
Milsvid utsikt
– Kul att ni kunde komma, säger Åsa Wernersson-Thor som höll i trådarna. Det är ett uppskattat evenemang och att få det uppmärksammat inte bara lokalt känns bra.
Rallyt i Nävelsjö gick i ett landskap som vi sällan sett i ett traktorrally. Två saker skilde ut sig från andra rallyn vi varit på. Här var vägen inte bara krokig i horisontalplanet utan även i vertikalplanet. Det var i våra ögon väldigt stora höjdskillnader.
Vilket gjorde att man ibland hade en milsvid utsikt över landskapet och i nästa stund var man inne i det som gett namnet mörka Småland.
Det andra var de stora och fint lagda stenmurarna. Här kan man inte annat än imponeras. De är väldigt gamla och stenarna har säkert bänts upp med spett ute på åkrarna, blivit dragna av häst med sloda (släde) till åkerkanten och sed
