När Farmall-traktorn dök upp för 100 år sedan var den en revolution för den amerikanska farmaren. Den blev också populär på den här sidan Atlanten. Här är historien om Farmall, IH-ingenjören Bert R. Benjamins mästerverk.
AV LARS VERNERSSON (TEXT & FOTO), CASE IH, ARKIV (FOTO)
Att bestämma en exakt tidpunkt för när Farmall föddes är knepigt, men eftersom Case IH, dagens förvaltare av namnet, anser att det skedde 1923 så hakar vi på och firar i år.
Först en lägesbeskrivning av traktorbranschen för 100 år sedan:
Henry Ford hade presenterat sin Fordson F 1917 som tog världen med storm. Den var, till skillnad från många konkurrenters produkter, fullt användbar och billig genom att den kunde massproduceras.
En lågkonjunktur i början av 1920-talet slog ut såväl traktorbranschens lycksökare som en rad seriösa tillverkare och USA:s traktortillverkning stramades upp.
Starten av Nebraskatesterna 1920, som objektivt påpekade de brister som fanns på de testade traktorerna, bidrog till utgallringen.
Men allt var inte gott och väl. Henry Fords filosofi var att tänka noga på hur en produkt skulle vara funtad och sedan massproducera den så billigt att många hade råd med den. Men det var svårt att bygga något annat än standardtraktorn, alla förändringar sinkade det löpande bandet.
Fordson var långt bättre än allt annat före, men den kunde egentligen bara göra en sak: dra plogen och harven. Den amerikanska bonden behövde också en traktor för radodlade grödor som majs och bomull. Att hålla ogräset i schack genom att hacka mellan raderna var ett stort jobb, bokstavligen ett hästjobb.
Den här nischen ville International Harvester, IH, lägga beslag på.
Radodlingstraktorn
Chefen för International Harvesters experimentavdelning, Bert, R. Benjamin, hade en vision om en traktor som kunde göra allt en Fordson kunde och dessutom fungera i växande gröda. Den skulle ha hög markfrigång, ställbar spårvidd och minimal vändradie. Hackan skulle sitta under motorn så att föraren hade bra sikt över arbetet i raderna.
Flera företag, som Moline, Bates och Allis-Chalmers, funderade i liknande banor och producerade maskiner som såg ut som stora jordfräsar. IH:s första försök var en konstruktion som gick under namnet Motor Cultivator. Den hade två tätt sittande drivhjul rakt under motorn där bak – när man vred på ratten vreds både hjul och motor. Hackan var placerad mellan framhjulen och föraren kunde genom pedaler styra framhjulen och därmed förskjuta billarna så de följd
