Lars Vernersson lars.vernersson@fabas.se
Det ser kallt ut, tänker man först när man ser bilderna i Lars von Rosens artikel om traktorer i snö och kyla (se sidan 58).
Sedan ser man hur utsatt föraren sitter på många av maskinerna. Frånvaron av skyddsutrustning är slående. Ingen bär hörselkåpor, till exempel. På vintern kunde möjligen en pälsmössa dämpa ljudet men nog ringde det i öronen efter en arbetsdag.
Hjul och band går på vissa av maskinerna så nära föraren att de nästan krafsar på armbågarna eller fötterna på honom. En skyddsingenjör jag träffade en gång kallade den tidens förarstolar för kotkvarnar.
Lag på överstörtningsskydd kom först 1959. Dessa skyddade förvisso föraren när olyckan var framme och traktorn välte eller överstegrade, men hjälpte inte mot buller och kyla. Regler om värme kom först 1970, och bullernormer ännu senare.
NU FÖR TIDEN är förstås traktorer mycket säkrare och bekvämare. Men då som nu hjälper inga skyddsanordningar i världen om de är borttagna eller om traktorn används oförsiktigt.
Det gäller även oss som gillar att köra veterantraktor. Nu är våren på gång och tiden för traktorrallyn, harvdagar och så småningom skördedagar. Inte för att jag har hört talas om olyckor under sådana här evenemang men man kan aldrig vara säker.
Låt oss vara försiktiga. Även om barnbarnet tycker att det är det roligaste som finns att sitta i knät när farfar kör, så är det olämpligt. Att köra folk i frontlastarens skopa är direkt farligt.
ÄVEN OM MAN har stått på draget och
