Owe Eliasson
Evert är en berättare man fängslas av. Han kan beskriva en miljö så noggrant att man blir kvar där ett bra tag efter att han åkt med sin röda David Brown-traktor.
– Du ska veta att en vanlig stormlykta räddade mig från att förfrysa fingrarna, sa Evert, som normalt jobbar i det han brukar kalla ”lågsko-miljö” det vill säga inomhus, han är nämligen lärare i fysik.
Evert är skogsbrukare på sin fritid. Han håller liv i 42 hektar skog som har gått i arv i sex generationer. Det verkar inte som att han har upptäckt att driften kan överlåtas till någon entreprenör som har moderna maskiner utan han hugger själv och kör fram virket med sin traktor till en skogsbilväg. Ungefär som det gick till för 60 år sedan.
Hans vänner säger ”att du ids” eller ”att du törs” och hans fru ”du måste inte.”
Det var en kväll i mitten av februari som Evert hade sagt att ”Jag ska bara hämta de två lass massaved jag har kvar och det hinner jag nog i god tid före Aktuellt klockan 21”.
Evert larvade i väg med sin halvbandare. Första lasset gick bra men när han skulle hämta det sista höll sig turen på avstånd.
– Det hade lossnat en bult på vänstra bandet, förmodligen när bandet gick mot en stubbe eller sten. Normalt skulle det finnas reservdelar i en plåtlåda på vagnen men inget verkade normalt. Jag hittade stenen där bulten lämnat bandet och då var det enkelt att söka i närheten.
– Men nu var det inte enkelt. Jag grävde i snön bå
