I stormlyktans sken

Vinden hade mojnat när Solveig cyklade hem från jobbet. Hon drog in den kryddiga doften från tallarna och tittade upp mot den ljusa himlen. En junidag som den här kändes det som om hon fortfarande var

BAKDELEN SOVER. DET sticker. Krampen övergår till bortdomnande. Jag närmast svävar utan kontakt med marken. Länge har jag suttit som ett ljus på stenen vid sjöns utlopp. Blixtstilla, med huvan åtsnörp

Det var någon vecka före påsk, vi hade kört genom Gränna på den gamla Riksettan och var på väg norrut. Det har blivit så att har vi tid på oss tar vi alltid den ”gamla vägen”. När vi närmar oss Mjölby

De meterhöga solrosorna bugade sig i den lätta brisen. Borta vid plommonträdet surrade bin runt och försåg sig av de sista, jästa plommonen som fortfarande hängde på grenarna. Eva slog sig ner på bänk

Hon var fullständigt slut när hon kom hem. Fötterna gjorde ont och hon hade huvudvärk. – Det kommer säkert att bli åska, hade hennes moster Iris sagt, när Ella tittat upp till henne tidigare på dagen

Naturligtvis var det en dålig idé från början. Att de skulle tillbringa en sommarhelg hos Berits kusin Ingrid och hennes man. Men Berit blev lite överrumplad när Ingrid ringde och lät glad och snäll.