När traktorerna gick på fotogen

10 min läsning

Minns du doften av fotogen? En gång i tiden var den frekvent förekommande på landsbygden. Här kommer en historisk tillbakablick med fotogenet i fokus.

Text: Per Thunström Foto: Arkiv, Erik Andersson, Joel Sannemalm

DJUPLÄSNING

DYNGA OCH FOTOGEN. Det var två lukter, alternativt dofter, som kunde dominera landsbygden under första hälften av 1900-talet. Den sistnämnda är idag akut utrotningshotad.

Nu för tiden är doften av motorfotogen extremt ovanlig – akut utrotningshotad, eller om den kanske kan kallas rödlistad. Den lukt av flygfotogen som man ofta kan möta vid flygplatser, är faktisk alls inte något angenäm upplevelse, utan långt från den ädla doften av motorfotogen. Lysfotogen är heller inget som man nu för tiden kan känna lukten av, då den vanligtvis är utbytt mot mesig lampolja. Redan i några av Veterantraktorklubbens årsskrifter, som utkom i början av 1990-talet, kunde man konstatera att det var minimal chans att få friska upp ”luktminnet” av fotogenavgaser från en Fordson, även om vissa menade att de i stället hade en ”säregen, genomträngande lukt”. Redan vid början av 1990-talet var alltså motorfotogen en bristvara i allra högsta grad. Många veterantraktorägare hade vid den tiden förgäves försökt få tag i sådan, och det verkade som denna vara inte längre fanns kvar i handeln och oljebolagen svarade att de inte hade någon motorfotogen kvar i sina lager. Det konstaterades alltså att denna produkt var slut här i landet, men eventuellt kunde man fortfarande få tag i sådant i Finland eller möjligtvis i Norge, sades det. Det som flera läsare då tipsade om var att man kunde komma nära den gamla fotogenen ifall man blandade 40 procent diesel och 60 procent bensin, alltså ungefär samma råd som fortfarande ges på några ställen på internet. Den som söker på nätet kan även konstatera att fotogen har andra benämningar på andra språk, vilket är lite förvirrande. I Amerika heter det ”kerosene” (ursprungligen ett varumärke), ”paraffin” i Storbritannien, och ”Petroleum” i Tyskland, för att nämna några.

Ett lukt- och synminne har stannat kvar hos mig ända sedan barndomen, från åren kring 1960. Då var jag en liten grabb och fick ibland följa med till den lokala speceriaffären. Den närmaste lantbrukaren i trakten kom vid ett tillfälle in i affären medan han lät sin Farmall gå på tomgång utanför – med en tillkopplad gödselspridare. När han iklädd sin storväst gjorde sin entré i affären för att proviantera stod en air av foto

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar