En Muir-Hill 121 av denna kaliber är riktigt sällsynt – även i tillverkningslandet England. Endast 3 500 timmar på mätaren! Thomas Carlsson är ägare nummer tre av 70-talsbjässen.
Text och foto: Kenneth Kauppi
När han kör upp sin ikoniska Muir Hill på högsta kullen, invid traktorslalomtävlingen på Älgeland i Bullaren i Norra Bohuslän, blir maskinen ett perfekt blickfång! Dels har den en signalgul färg, dels hör maskinen till de högväxtas skara.
Högt uppe i cockpiten sitter Thomas Carlsson och ler. Det är självklart en glad ägare till en sällan skådad eye-catcher.
Det är nästan så jag får ställa mig i kö för att få en intervju med Thomas och en fotosession med honom och hans maskin. Många vill förståeligt nog snacka med Thomas om hans pärla.
Till vardags säljer Thomas sedan 30 år tillbaka bland annat sprillans nya Massey Fergusonmaskiner hos Andrésen maskin i Uddevalla.
Denna välhållna Muir Hill 121 är från första tillverkningsåret 1972 då den rullade ut från bandet i fabriken i Manchester. Modellen blev lyckosam och kom att byggas i drygt tio år fram till och med 1983.
Traktormärket är ovanligt i Sverige men engelsmännen är riktigt stolta över maskinerna och det finns en hel del Muir-Hill-samlare i Storbritannien. De välbyggda fyrhjulsdrivna traktorerna gick såväl inom entreprenad som lantbruk.
Hur fick du tag på den här?
– Det slumpade sig att en kollega fick in den som inbytesmaskin. Och jag insåg direkt att jag ville ha den. Jag älskar udda grejer. Och med den här såg jag möjligheterna, svarar Thomas.
Han har sedan tidigare renoverat lite maskiner av olika slag, bland annat en bandvagn, en grävare och just nu håller han på och fixar till en MF 35:a.
Thomas bor i en villa i Hällevadsholm men har sina maskiner på gården han är uppvuxen på – vid Bullaresjöns strand – och där hans föräldrar fortfarande bor. Granne till Thomas föräldrahem är faktiskt den bohuslänska maskintillverkaren Kranman! Och i dessa trakter huserar dessutom Fullträffens vänner som varje sommar anordnar nämnda traktorslalomtävling. Så inspirationskällor saknas inte i Bullarebygden…
ÄVEN OM DET var en hel del ytrost �
