Myran banade väg för midjestyrning

3 min läsning

Den var tänkt att packa snö på basvägar. Men i slutändan bidrog den med mycket, mycket mer. Så här föddes midjestyrningen och fordon med drivning på både fram- och bakdel.

Text: Per Ericsson Foto: Per Ericsson, privat arkiv

STYRANDE MEDAR. Redan 1948 vid avverkningarna i ångermanländska Harrsjön, provade Kramforsbolaget stridsfordonsdragna timmerdoningar med egen styrning av de främre medarna.

Visste du att både skotaren och försvarsmaktens bandvagnar räknar anor ur en liten svansstyrd skogstraktor. Jovisst. ”Myran” banade vägen. Fast för att få den här storyn att hänga ihop måste vi dra till Västerbotten. Det var nämligen där det började. Det var med den lilla bandgående skogstraktorn ”Myran” som genomslaget för mittmonterad hydraulisk midjestyrning och två fordonsdelar med egen drivning kom. Tillverkare var Sandbergs Mekaniska Verkstad i Stensele, eller SMV, i Storumans kommun i Lappland, Året var 1958 och några andra svenska tillverkare av snöfordon och skogsmekaniska produkter – bland annat ÖSA i Alfta – hade provat ungefär samma konstruktionslösningar, men ingen gick vidare till serieproduktion.

Istället blev huvudspåret i de omfattade försök som under flera vintrar i mitten av 1950-talet gjordes i Norrland av bland annat SDA, Domänstyrelsens arbetsstudieavdelning, att utveckla en lösning där ett motordrivet snöfordon eller en traktor med tillkopplad kälke kunde ersätta hästen när virkestransporterna i skogsbruket skulle mekaniseras. Styrning av ekipagen gjordes enligt styrbromsprincipen – frikoppla bandet på dragfordonets ena sida och bromsa bandet på den andra sidan – vilket gav dragkraftsförluster och stela styregenskaper. Trots att man även provade att i viss mån göra kälkarnas medar styrbara genom vajrar kopplade till draganordningarna blev varken styrning eller framkomlighet till belåtenhet. Att utveckla ett optimalt skogstraktorekipage var alltså inte helt lätt.

Fast det fanns så att säga andra vägar man kunde gå. För virkestransporterna i det huvudsakligen hästdominerade vinterbetonade skogsbruket krävde bra basvägar. Och eftersom hästen knappast kunde förbättras blev målet att försöka förbättra basvägarna. För att öka hållbarheten och förlänga livslängden på dessa krävdes att snön packades hårt.

På det temat hade SMV redan något år tidigare lanserat ett fordon som kom att få avgörande betydelse för den fortsatta tekniska utvecklingen mot främst midjestyrning och det var den lilla banddrivna terrängtraktorn ”Myran” som kunde dra virkeslass med en kälke.

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar