Historien om rottne börje-kranen la grunden

DJUPLÄSNING

Som på så många andra håll har innovationer fötts ur det dagliga slitet och släpet i lantbruket. Det var så det började även i Rottne i Småland. Börje Karlsson hjälpte sin far med skogsarbetet hemma på gården Löpanäs utanför Rottne, knappt två mil norr om Växjö. I sann entreprenörsanda kom han redan som 19-åring att få idéer, som han sedan kunde omsätta i praktiken hemma i gårdsverkstaden.

Hästarna var vid början av 1950-talet nästan allenarådande i skogsbruket, men traktorerna började ta över allt mer, åtminstone när timret skulle transporteras ut ur skogen. Även med traktorer var lastningen på kälkar och vagnar ett av de tyngsta momenten när det fick göras helt för hand. Den egentillverkade så kallade Börje-kranen kom då att se dagens ljus i smedjan eller det ombyggda brygghuset hemma på gården. Kranen var till en början en enkel konstruktion av både trä och metall – ett par detaljer från en plog, en bit trä, en vinsch som monterades på kraftuttaget, en vajer och en timmersax. Med den kunde man lyfta timret från marken och upp i vagnen. Konstruktionen kom att ses av de många självverksamma bönderna i bygderna, och de såg att den skulle kunna underlätta arbetet även för dem. Just i början av 1950-talet hade liknande linkranar blivit mer allmänt kända och flera kom att presenteras i fackpressen. En pionjär inom området var Livab, som då låg i Ringstorp på Östgötaslätten, och som redan vid slutet av 1940-talet kommit ut med sin vagn där en liknande linkran var monterad. De följdes de närmaste åren av ett flertal andra fabrikat och konstruktioner. Dock blev Börje Karlssons kran känd hemma i de småländska bygderna och produktionen ökade med tiden. Den lilla verkstaden hemma på gården blev snart för liten och tillverkningen flyttades till större lokaler i den tidigare Mölnlyckefabriken i Rottne. Börjes Mekaniska Verkstad började där sin verksamhet 1955. Inte heller dessa lokaler räckte länge utan flytten gick än en gång till nybyggda, större och mer rationella fabrikslokaler i utkanten av samhället 1961. Där kunde man ta upp en större seriemässig produktion och utöka personalen till ett 20-tal man.