Dimhöljd vardag för kruska

Den första snön har lättat upp mörkret när vi parkerar på en grusplan i Sollefteå, intill Andreas Aggeryds Volvo FH16 750 6x4 Globetrotter XL med Michelingubbar och många extralampor.

Invändigt är den emellertid nästan helt utan extrautrustning. Gardinkappan ovanför vindrutan är allt, annars är det standardutförandet som gäller.

– Visst gillar jag också lite extra pynt i hytten, men det här är en arbetsbil som bara jag kör, då räcker det gott att den fungerar som den ska, säger Andreas.

Den fyra år gamla Volvon har redan avverkat cirka 75.000 mil, motsvarande nästan tjugo varv runt jorden, men är fortfarande blank i den blåvita lacken.

På hyttsidorna har Robert Forsgren i samarbete med Autolack i Östersund pyntat med 60-talsdeckaren Helgonets legendariska Volvo P 1800.

– En snygg klassiker med pondus som emellertid inte var någon särskilt bra bil, kommenterar Andreas.

Det är tidig morgon och dimman har lagt sig som ett envist täcke av kallnad havregrynsgröt över både stad och land. Konturerna har suddats ut, landskapet får en närmst spöklik framtoning, dag och natt går i varandra.

Andreas har ända sedan barnsben varit såld på lastbilar. Efter en AMU-kurs på Frösön har han varit chaufför sedan 1994.

– Alla sa åt mig att göra något annat, men jag visste vad jag ville och valde att själv bestämma vad jag skulle göra, berättar han.

Nu har han kört i egen regi sedan 2009. Innan dess var han anställd men valde att köpa loss

den bil han då körde, även den en Volvo FH16, för att starta eget under namnet Kruska Åkeri. Med nästan enbart timmer i lasten.

– Jag trivs som bara den och har svårt att tänka mig att göra något annat, försäkrar han.

Smeknamnet Kruska fick Andreas när han som 14-åring hade ett sommarjobb hos Jockes Däckshop i hemmastaden Sollefteå. Han slet hårt med de tunga däcken och blev av arbetskompisarna därför kallad Kruska efter den nyttiga gröt gjord på grovmalen vetekli, fikon, och havregryn som 30- och 40-talens hälsoprofet Are Waerland hade intro