Hej mina fina vänner! Som många har märkt så är vintern verkligen på G. Vi fick snö redan för en månad sedan och den lägsta temperaturen hittills här hemma i Gällivare har varit minus 23 grader.
Men det är inte kylan som är det största problemet under vintern, utan det är den fruktansvärda halkan som inträffar varje år, speciellt mellan Hakke och Timrå. Jag har kört den sträckan många nätter de senaste sju åren och det blir aldrig bättre.
Men jag förstår att det är svårt att hålla vägarna i bra skick när det är plusgrader på dagarna medan saltbilarna är ute och sedan fryser på mot kvällen/natten. Det är tyvärr ofta avåkningar.
Men hur hade man kunnat göra det bättre? Det är något jag ofta pratar med mina kollegor om. Jag vet inte om det skulle bli bättre om man blandade saltet med sand, det flyger mest troligt iväg redan efter att ett par långtradare har passerat.
När jag senast kördegenom Umeå slog det mig att de är fruktansvärt sena med att snöröja. Det är både farligt och inte speciellt miljömedvetet.
Vi kom med fullt lass på två bilar och det drog onödigt mycket bränsle att behöva köra i sådana snömängder. Och det gäller förstås inte bara oss, utan all tung trafik som passerar. Hade det inte varit bättre att ta några extra vändor med plogbilarna?
Många säger att det är bättre väglag i Norrbotten. Det är det kanske, men först när temperaturen ständigt är minus. Så här i början på vintern saltar man faktiskt vägarna även här, ofta blandat med sand.
Det är inte många avåkningar. Däremot är det tyvärr många renar som går åt eftersom de gärna är uppe på vägen för att slicka salt.
När det väl blir kallare här uppe blir väglaget också bättre, som att köra på bar asfalt. Så min egen erfarenhet är att det är lättast att köra i Norrland under vintertid.
En gång fastnade jaguppe i Ullånger natten till julafton. Jag spetsbytte bil med en kollega som hade fullt lass, redan tagit sin rast och direkt for vidare med min bil norrut. När jag skulle fara hade bilen jag tog över smält ner i isen där den stod parkerad.
Det fanns knappt en själ vaken och var alldeles öde längs vägen. Jag försökte f�
