Shell/7-Eleven i Hasslerör lite norr om Mariestad är ett populärt stopp bland lastbilschaufförer. Är man petnoga så uppfyller väl anläggningen kanske inte de krav man ska ställa på ett truckstop. Men det förtar inte fördelarna med bra uppställningsytor och lättillgänglig tankning. Trevlig personal i butiken icke att förglömma.
Av Kjell Engström (text) Siri Khwan (foto)
Vad står egentligen truckstop för och vad har ett truckstop att leva upp till?
Vi borde inte ha ställt oss den frågan! Det blev liksom inga entydiga svar.
På nätet översätts truckstop till långtradarcafé eller också hamnar man på Lasse Stefanz album Truck Stop som man gav ut 2009.
När man dyker djupare kan man läsa ut att ett truckstop har stora ytor där lastbilar och chaufförer kan stanna för rast eller vila. Det ska serveras lagad mat, chaufförerna ska kunna duscha och gå på toaletten. Man ska kunna umgås också sägs det på några ställen. Framförallt ska det finnas bränsle.
Vi stannade för att tanka på Shell i Hasslerör förra året. En bensinstation med 7-Eleven-logga och just inte mer. Men fullt av lastbilar på stora ytor. Det var en ljus natt precis före midsommar.
Vi kom i slang med Marinko Tadic som precis styrt in sin Scania 500S för att få sin dygnsvila.
– Jag stannar alltid här, sa Marinko, det är ett väldigt bra ställe att stå på. Varför har ni inte gjort något reportage om det här truckstoppet?
Vi hade väl inget riktigt bra svar, så frågan blev hängande i luften ett helt år. Men i år blev det av.
Vi var genuint nyfikna på vad som egentligen attraherade alla chaufförer som svängde in här. Dygnet runt. För många av faciliteterna vi räknat upp finns helt enkelt inte här.
Det är nog mer än fem år sedan man rev restaurangen som låg i anslutning till bensinstationen. Där försvann också duscharna och den lagade maten. Vad sägs om en dagens husmanskost för 69 kronor för tio år sedan.
Går man tillbaka ett 20-tal år till, så skulle nog Hasslerör kvala in under benämningen ”långtradarfik”. De fina ställen som fanns på den tid då allt inte var så hårt reglerat. Den tid då chaufförerna hade tid att slå sig ner och prata om livets allvar(?) över en kopp kaffe. Eller vänta in en kompis som man hade haft kontakt med över com-radion.
Den helt ovetenskapliga undersökning vi gjorde under ett dygn på plats visade att det var några saker som stack ut. Det ena var de stora ytorna som borgade för att det alltid fanns bra plats när det var dags för rast, men framförallt att man stod gratis under dygnsvilan.
Det
