RECENSIONER
Shayda. Regi Noora Niasari. Sony Pictures Classics
I en av filmens tidiga scener vill Shayda (Zar Amir Ebrahimi) få sin dotter Mona (Selina Zahednia) på bättre humör. Hon sätter på en dansvideo på den lilla tv:n i vardagsrummet. De dansar och Monas ledsna min förvandlas långsamt till ett brett leende. Mamma Shayda drar en suck av lättnad.
Hennes största kamp just nu är att skapa en någorlunda normal vardag för sin dotter på kvinnojouren där de bor. Här har de hamnat efter att Shayda lämnat sin våldsamma man Hossein (Osamah Sami) och utmaningarna blir allt fler när han hotar med att kidnappa sexåriga Mona – från Australien och tillbaka till hemlandet Iran.
Shayda baseras på regissören och manusförfattaren Noora Niasaris egna erfarenheter. Niasaris historia är så stark att den får tala för sig själv. Här finns inga storslagna eller onödigt påkostade scener. Fokus ligger istället på människorna, i fåordiga scener och dröjande närbilder där mor och dotters rädsla griper tag och berör.
Zar Amir Ebrahimi och Selina Zahednia är klockrena i sina roller, så övertygande att man ofta smärtar med dem. Andra gånger känns det vackert och hoppfullt. Som när kameran vilar över Monas lika förvånade som upprymda ansiktsuttryck medan mamma Shayda klipper av sig håret med den tröga badrumssaxen. Med små medel förmedlar Shayda de största av känslor, inte minst en överväldigande längtan efter frihet.
NATASHA ASARAMI
Inifrån tantrasekten
Vilsna själars paradis : Mina år i tantrasektens innersta kretsav Beatrice Karinsdotter (Norstedts).
Som ensamstående mamma med framgångsrik karriär framstår bokens Bea som en stark person som är trygg med att hon vet vad hon vill. Ändå faller hon för Sam, den karismatiske ledaren för The New Tantra, en grupp som genom tantra vill frigöra människor från det moderna egot, och snart blir hon en del av sektens innersta kärna.
Karinsdotter skildrar hur en normaliseringsprocess av våldsamma strukturer kan etableras i slutna grupper. Varje scen skildras med stor noggrannhet, som om författaren vill försäkra sig om att läsaren verkligen ska förstå varje persons bevekelsegrunder och bakomliggande resonemang. Det tynger läsningen, ändå kan jag förlåta viljan att berätta exakt allt. Kanske är det vad som krävs för att bränna bort skammen av att ha fastnat i det helvete som The New Tantra tycks vara.
