Honda har lanserat två elbilar redan, vilket gör att det känns konstigt att säga att de nu kommer med sin första laddhybrid. Men det är sant och modellen som får första laddhybriddrivlinan är CR-V.
TEXT: SANNE HANSEN • FOTO: PATRIK LINDGREN
HONDA CR-V 2WD PLUG IN HYBRID
PROVKÖRD!
När jag skrev min första provkörningsartikel om Lexus NX för Teknikens Värld för ungefär två år sedan tyckte jag det kändes konstigt att säga ”det här är Lexus första laddhybrid”. Det var helt enkelt lite sent att komma med sin första laddhybrid 2021. Därför är det ännu märkligare att få säga de orden igen nu två år senare. I det här fallet handlar det om Honda som kommer med sin första laddhybrid när de uppdaterar storsuven CR-V.
Honda har i alla fall inte varit snåla utan erbjuder ett batteri på 17,7 kilowattimmar, vilket ska räcka till omkring åtta mils körning på bara el. Laddning med AC kan ske med upp till 6,8 kilowatt. Det är ingen toppsiffra, men räcker gott och väl när man ska ladda bilen hemma med laddbox över natten.
BAKOM RATTEN känns drivlinan bra, i EV-läget går bilen mjukt, ganska tyst och elmotorn är rimligt kapabel. Bilen har totalt 184 hästkrafter och det räcker gott och väl trots att det är en ganska stor bil. Den är jämförbar med exempelvis Volvo XC60, förutom att den inte går att få med fyrhjulsdrift, då den är 471 centimeter lång, 187 centimeter bred och 167 centimeter hög. Fyrhjulsdrift går förresten att få med modellen, men bara om man väljer hybridversionen, det vill säga utan laddmöjlighet.
Bakom ratten sitter jag också bra, det är tillräckligt med justermån på stolen och det är en skön dyna. Fjädringen är lagom avvägd och det känns inte stötigt, men inte heller svampigt eller gungigt. Det känns att det här är en bil man faktiskt kan trivas med att åka långt i.
Vad som inte är lika imponerande är kvalitetskänslan interiört. Honda skriver själva på sin hemsida att CR-V är den modell med mest ”premiumkänsla”, men det är svårt att hålla med om det gällande instrumenteringen med skärmar och knappar. Knapparna är monterade för att fylla sina respektive funktioner, men i kombination med skärmarna blir helheten plottrig och ser dessutom inte särskilt modern ut. Materialen är inte heller något att hänga i granen, det är plast som man försökt få se mindre plastig
