”jag tror det var klimakteriet”

6 min läsning

Plötsligt kände Tilde de Paula Eby inte igen sig själv. Hon var låg och ledsen, och blev lätt arg. Till slut insåg hon att det var klimakteriet. Att bli 50 var tufft, men nu har hon landat i sitt nya decennium: ”Det finns något i åldrandet och rynkor som gör oss vackrare.”

Av Åsa Görnerup

10frågortill Tilde de Paula Eby

Tilde upplever en ny frihet i takt med att barnen blir större: ”Det är liksom inga vabbdagar som ska avverkas.”
FOTO KARIN TÖRNBLOM/TT

1Vilket är ditt bästa ögonblick hittills i år?

– Jag skulle nog säga i lördags! Då insåg jag nämligen att nu är mina fyra barn ganska stora och livet har förändrats. Tre är utflugna och den fjärde på tolv hade en egen liten Mello-fest med ett gäng kompisar. De lagade middag själva, fixade och donade, så jag sade till min man: ”Nej, ska inte du och jag gå och se Henrik Schyfferts show på Scalateatern?” Det var verkligen en spontanare och före showen delade vi på en charkbricka och lite pommes frites och tog var sin öl ute. Efter showen kollade vi till ungarna, men de hade det bra så vi gick ut igen och tog ett glas vin.

– Det var speciellt. Plötsligt händer det. På ett ögonblick frigörs så mycket tid när barnen blir självgående. Det betyder inte att jag inte stöttar dem i det jag kan. Fortfarande pratar jag med dem varje dag, men det är något annat när de själva tar sig dit de ska. De sköter sina aktiviteter själva och det är liksom inga overaller som ska på eller vabbdagar som ska avverkas.

– Plötsligt, känns det som i alla fall, så har jag och

Thomas så mycket egen tid att göra saker på. Vi kanske inte gör så mycket annorlunda, men det är utan stress och ingen tid vi tar från andra eller annat.

2Hur är det att ha stora barn?

– Livet är mycket luftigare. Det är en ny tid och det är inte så dumt. Numera är jag tacksam för att barnen vill hänga med mig så mycket som de gör. När barnen är små hänger man ihop hela tiden och det är mysigt, men nu väljer man att ses och umgås, det är inte så dumt det heller!

– Mitt jobb har varit att rusta dem så att de ska kunna och vilja kliva ut i självständigheten. Jag har tyckt att det är kul och har ju fortfarande ett barn kvar hemma. Vissa upplever att det är jobbigt när barnen flyttar, men jag tycker det är häftigt. Nu har jag gjort allt jag kan. Gud, vad man sprungit, hämtat, lämnat, engagerat sig, packat matsäckar, kollat storleken på skridskor, köpt nya hjälmar, tröstat, stötta

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar