Tonårsfrågan

6 min läsning
FOTO HENRIK KINDGREN

Gunilla Bergsten är socionom och leg psykoterapeut och chef för Bris stöd online (telefon, chatt och mejl). Hon har mycket lång erfarenhet av behandlingsverksamhet för ungdomar och har bland annat arbetat inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm. Ta chansen att fråga Gunilla om det är något du undrar över om just din tonåring. Självklart är du anonym i tidningen!

Vill ha kvar min ”bebispojke”

Hej Gunilla, alla bara tjatar om hur kul det är att se sina barn växa upp, men jag känner helt tvärtom. Min son kommer alltid vara min lilla bebis och jag fasar för att han snart fyller 13. Jag hatade mina tonår och vill skydda honom från tonårsgrejer så länge jag kan. Jag märker att han oftare väljer kompisar före mig nu, och det gör så ont!

Elin

Agera inte på känslan

Jag tror att många kan känna igen sig i din önskan att hålla kvar din lilla pojke och det vemod som kommer när barnen växer upp. Men – att känslan finns och är stark betyder inte att en ska agera på den. Det är en förälders uppdrag att följa med sitt barn i utvecklingen, inte att hålla barnet tillbaka. Så när din pojke börjar vända sig till kompisar mer än till dig, se det som ett friskhetstecken! Du ska finnas i bakgrunden som den trygga vuxna som stöttar och leder honom rätt. Om du håller honom tillbaka begränsas hans normala tonårsutveckling, vilket kan leda till att han börjar utforska helt efter eget huvud, med noll tillgång till ditt förstånd och ditt kärleksfulla stöd.

Jag vill också betona vikten av att inte blanda ihop sin egen uppväxt, dess tillkortakommanden och lidanden med sina barns. Se i stället till att din pojke kan ta sig an vuxenlivets utmaningar med tillförsikt och med en trygg vuxen i ryggen. Om din känsla av att vilja hålla kvar det lilla barnet blir för stark, sök hjälp! Prata med kommunens öppna insatser för familjebehandling eller ring Bris vuxentelefon om barn 077-150 50 50, öppet varje vardag kl. 9–12.

Ska dottern få ”nya” bröst?

Hej Gunilla, är det okej att låta sin dotter skaffa bröstimplantat? Hon är 16. Jag avskyr verkligen utseendefixering och operationer men det här är annorlunda. Jag utvecklade själv knappt några bröst och opererade mig själv som vuxen för att jag mådde så dåligt. Nu ser jag att min dotter lider på samma sätt och jag vet hur mycket bättre hon skulle må av detta.

Lotten

Att vara missnöjd är vanligt

Jag tror att det finns en gans

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar