–mina tankar gör mig modig

Det var mitt i en hektisk arbetsperiod. Annika Larsson Lexelius var 38 år och livet rullade på i hög fart. Som ansvarig på en resebyrå var det långa dagar med mycket stress. Hemma fanns en elvaårig son och maken Patrik med en egen framgångsrik karriär som komiker och producent.

Huvudvärken som kom och gick hade hon länge försökt att förtränga, men nu var smärtan för svår. Värken kändes som ett spännband runt huvudet och flera gånger högg det till, likt knivstick i pannan.

– Jag kände tydligt att någonting var fel i mitt huvud, säger Annika. Läkarna gav mig migräntabletter, men jag stod på mig. Något stämde inte.

Efter en hel del tjat fick Annika en magnetröntgen. Svaret blev en chock. Inte bara för Annika och hennes familj, utan också för läkarna. Hur kunde någon som tycktes vara så pigg och alert ha en – hjärntumör.

För det var inte migrän – det var en diagnos, laddad med skräck och död.

– Och jag började såklart googla ordet ”hjärntumör” fast läkarna avrådde mig. Snart ramlade jag rakt ner i avgrunden, livrädd, med stark dödsångest, berättar Annika.

Före operationen kunde ingen säga om tumören var benign, godartad, eller malign, elakartad, och det blev några helvetiska månader i väntan på en operationstid. Annika försökte jobba på, och under sömnlösa nätter malde frågorna: Varför? Varför just jag? Varför måste jag drabbas?

Men samtidigt växte en annan insikt fram. Den målmedvetenhet som hjälpt henne i karriären, skulle hon nu använda för att nå sitt absolut viktigaste mål – att bli frisk igen.

– Jag bestämde mig för att inte ge upp. Jag skulle inte bara lägga mig ner och dö, utan kämpa med allt jag hade, säger Annika.

Kylskåpet blev hennes första steg. Där satte hon upp bilder på vänner och familj. Hon skrev ut fotografier från sina resor och varje dag såg hon bilder av sig själv med sin familj på en strand. Friska, lyckliga.

– Det blev mitt mantra, min visionboard, säger Annika. En dag skulle jag stå där igen och må b