Kvinnorna som säljer ”radhusporr” för att rädda ekonomin

9 min läsning

Hemifrån lägenheter och radhus säljer kvinnor sin egen porr på Onlyfans. Det har lyfts som ett lätt sätt att tjäna snabba pengar. Men bakom fasaderna döljer sig ekonomisk utsatthet.Cina, 43, från Varberg hittade plattformen när hon blev utförsäkrad.I dag lever hon på sina nakenbilder.Anja, 51, från Uddevalla är rädd för att bli fattigpensionär. Nu säljer hon erotiska bilder till främlingar. Ewelina, 34, från Ingelstad, är gift sedan 15 år – men säljer porr för att tjäna pengar.

Av Linda Newnham

ETT HÖGT PRIS

O nlyfans grundades 2016 av britten Tim Stokely. Sajten räknas som en av de senaste årens ”tech-succéer”. När man går in på den digitala plattformen visas exempel på innehåll man kan ta del av. Det är allt från ståupp i Las Vegas till fitnessövningar. Men i realiteten har sajten utvecklats till att framför allt ha pornografiskt innehåll.

Som innehållsskapare laddar man själv upp material och bestämmer vad det kostar per månad, och det ryktas om att man kan dra in ganska stora summor efter att Onlyfans fått sina 20 procent av intäkterna.

Hemifrån lägenheter och radhus säljer kvinnor sin egen porr på Onlyfans och visst kan det verka som ett lätt sätt att tjäna snabba pengar. Men bakom fasaderna döljer sig ofta ekonomisk utsatthet och valet att börja skapa innehåll på Onlyfans görs ofta när alla samhällets dörrar känns stängda. ■

CINA, 43: – Efter att ha gjort det här har jag nog svårt att få andra jobb

Cina Pödenphant tar 49 dollar i månaden (cirka 540 kr) för sina nakenbilder och onanivideor som hennes 300 följare tittar på.
FOTO JOACHIM GRUSELL

För Cina Pödenphant, 43, från Varberg blev porren hennes lösning när hon för två år sedan blev utförsäkrad och stod utan inkomst. Då började hon sälja nakenbilder och onanifilmer på Onlyfans.

Cina Pödenphant fick en utmattningsdepression för sju år sedan, och diagnostiserades även med bipolär sjukdom.

– Nästan direkt blev jag utförsäkrad. Sjukvården ville stoppa i mig tabletter och trodde det skulle bli bättre, men det blev sämre. Jag försökte komma tillbaka in i jobb, men hade ju inte haft någon chans alls att tillfriskna. Det finns heller inte så många deltidsjobb att få tag på, så vi med psykisk ohälsa som har trillat ut har få vägar tillbaka in i samhället. I flera år var jag helt utan pengar och oförmögen att hjälpa till. Min man fick rodda allt, vilket tärde på relationen.

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar