Det är alla hjärtans dag. Linda Bill Sandkvist skickar ett gif-hjärta till sin dotter Nikita. Sent på kvällen får hon en enorm känsla av oro i kroppen, en känsla hon inte kan härleda till något specifikt. ”Jag är inte troende men jag bad till Gud att inget skulle hända min dotter”. Här är berättelsen om Nikita som bara blev 22 år.
Av Anne Haavisto Foto Anna-Karin Nilsson
RELATIONER
Linda Bill Sandkvist var glad över att ha fått barn tidigt. Hon och dottern skulle få mycket tid ihop, och hon skaffade heller inte fler barn – eftersom hon inte kände att kärleken skulle kunna räcka till för fler. De två var tajta, så pass tajta att dottern Nikita tatuerade in sin mammas personnummer på armen.
Linda berättar att Nikita tidigt var livlig, rörlig och nyfiken på sin omgivning. Det var som om hon hade bråttom i livet. Hon lärde sig räkna, skriva och läsa fort och tyckte om att gå i skolan.
En period bodde de i Thailand och då lärde hon sig thailändska och hemskolades på svenska. När Nikita kom tillbaka till Sverige låg hon långt före sina jämnåriga elever. Nikita var lillgammal och trivdes med att vara med vuxna. Hon älskade att spela in tv och film och gjorde ett otal roller under sin uppväxt.
– Hon var en omtänksam liten tjej som var lätt och rolig att umgås med, och hon gjorde intryck på dem hon mötte, berättar Linda.
I fyran började Nikita i Adolf Fredriks musikskola. Linda tror att det var då dotterns identitetskris tog fart. I skolan fanns en insiktsfull lärare som sade till Linda att hon trodde att Nikita blev förälskad i sina tjejkompisar, kanske var det en bidragande orsak till att hon inte mådde så bra.
– Jag har också hittat mejl från henne till RFSU där hon skrev att hon drogs både till killar och tjejer. Men det var inget hon ville prata om med mig. Jag märkte dock att hon mådde dåligt och hon funderade mycket över livet i perioder. Hon började gå regelbundet hos bup, men utan att egentligen komma fram till vad det var som gjorde att hon mådde så dåligt, säger Linda.
När Nikita var 14 år drabbades hon av ätstörningar. Hon började träna mer och mer och blev överdrivet intresserad av matlagning.
– Något som fastnade hos henne var när hennes hemkunskapslärare sade att man inte skulle äta efter klockan sex på kvällen, för då skulle man bli fet. Det ringde en svag varningsklocka hos mig men jag slog bort den, säger Linda.
Sommaren 2014 var de och besökte vänner på Got
